Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Expeditionen till Spetsbergen 1861. Under ledning af Otto Thorell. Af -e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryck på oss alla. Den sorglösaste lek och det mest
tryckande allvar kämpade om väldet; den förra vann,
ty sällan hafva väl glasen klingat muntrare än vid
grafvarne i Sorgebay."
Och i sanning, vi kunna väl fatta, huru en natur,
sådan som Spetsbergens, är mäktig att framkalla både
ett tryckande allvar och en sorglös lek. Skådar man
kring sig, finner man fastlandet så godt som helt och
hållet täckt af glacierernas blånande is, ur hvilkas
stelnade vågor blott här och der en brant fjälltopp
höjer sin svartnande hjessa. Ända ned till kusten
sträcka sig flerestädes dessa isfloder, hvarifrån i
hafvet nedstörtande block bidraga till ökandet af den
isvakt, som försvårar eller omöjliggör annalkandet
till den fjällklädda kusten. Endast här och der visar
sig närmast stranden ett lågland, hvarest spridda
exemplar af Spetsbergsflorans prydligaste växter, den
gula vallmon (Papaver nudicaule), polar-smörblomman
(Ranunculus sulphureus) och "Spetsbergs-ljungen"
(Andromeda tetragona), blandade med det dvärgartade
polar-videt (Salix polaris), gräs, starrarter och
några andra örter, dela med lafvar och mossor den
sparsamma näringen bland stensplittrorna. Att här
vänta en grönskande gräsmatta eller en färgskiftande
blomsterbädd vore förmätet, men å andra sidan har
det genom de nu skedda undersökningarne visat sig,
att t. o. m. på Spetsbergens nordkust vegetationen
är långt mindre inskränkt af evig is och snö, än man
hittills varit benägen att antaga, i det att ännu
på 1500 fots höjd öfver hafvet växter anträffats,
och vid foten af fogelbergen uppnå Skedörten,
Saxifrager m. fl. en förvånande grad af yppighet.
Om imellertid växtverlden och tillfölje deraf
äfven djurvärlden på landet äro endast sparsamt
representerade, så kan man ej säga detsamma om
djurlifvet i sjelfva hafvet, på stränderna och
drif-isen. Is-björnar, hvalrossar och skälar lifva
isfälten, hvalar och ofantliga fiskmassor hemta
bland hafvets myriader af smärre djur-arter en
riklig näring, under det att sjöfoglar i otaliga
skaror öfverallt svärma omkring, spejande efter rof,
och flerestädes på strandklippornas branter bilda
samhällen, mot hvilka London, Peking och andra
verldens stora städer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
