Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuno Fischer. Kort inledning till nyare filosofiens historia. Öfversatt af A. R. Fröst. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
är i syndafallet ohjelpligen forderfvadt, och den
strimma af ljus, som ensamt kan vägleda menniskan
genom verldens mörker, är gifven genom den krista
«uppenbarelsen»;-och i the-ologien är detta ljus
samladt liksom i en brännspegel, och hvad liar
då filosofien i verlden att skaffa? Hon är ett
barn af högmodet, som icke vill låta sig fångas
Dunder trons lydno», och är således alltid af ett
misstänkt värde och förnämligast förförisk for
ungdomen, hvilken hon lockar genom fagert tal att
öfvergifva barndomstrons enfald, men hvilken hon
sedan lemnar med förvissnadt hjerta att förtvifla på
abstraktionernas öde hedar. - Bevisningen är enkel
och skenbart slående. Hvad har filosofien att deremot
invända till sitt försvar? Utan tvifvel mycket, som
vi dock icke här kunna upptaga. Filosofien svarar
i korthet, att det är faktiskt, att menniskan med
afseende på innehållet har två grundförmögenheter,
förnuftet och sinnligheten. Genom förnuftet har
menniskan medvetande örn det, som är af annan art än
allt ändligt och sinnligt, om detta oändliga något,
som alla folk på alla historiskt kända kulturstadier,
under skilda namn, genom bilder och tecken, i skilda
åskådningar och myther fixerat, med ett ord om det
andliga och guddo inliga; och såvidt detta medvetande
icke blott stannar på känslans och fantasiens relalivt
dunkla regioner utan vinner begreppets klarhet, så
är det vetande, vetenskap, och denna vetenskap är
filosofi. Om detta är det faktiska förhållandet, och
om menniskoanden i filosofien sålunda kan sägas hafva
sitt högsta theoretiska uttryck, ett sådant hvari han
liksom samlat summan af sin egen sjelf kännedom såsom
ande, så synes det vara fullkomligt omotiverad! af
theologer och prester att förkättra filosofien,
att vilja förjaga henne från universiteten, att
utesluta henne från all gemenskap med ungdomen och
mensk-ligheten. Hvad beträffar uppenbarelsen, så är
ju den ett historiskt faktum, som på något sätt måste
vara till för menniskan för att för henne kunna vara
af någon betydelse. Den måste med ett ord upptagas
af någon af menniskans förmögenheter, och såvidt det
gudomliga: guds frälsande och försonande verksamhet,
är kärnan i uppenbarelsens mening, så måste menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
