Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Skuggspel. Tidsmålningar och Ungdomsbilder af Emilie Flygare-Carlén. - Tatarnes Son af Förf. till Agnes Tell. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturalistisk, prägel. Hon har i den gifna
verkligheten funnit så mycket vackert och
karakteristiskt, att hon sällan vågat sig på att åt
densamma förläna en ideal gestalt. Deri har legat
förf:s både styrka och svaghet. Om kompositionen
stundom saknat tillbörlig konseqvens och konstnärlig
fulländning, hafva dock hennes skapelser – vi tala
här om de bättre, ty det är efter dem en skald skall
bedömas – alltid varit utmärkta för psykologisk
sanning, objektivitet i framställningen och den
friskhet, som i så rikt mått tillhör naturens egna
bilder.
Liksom Fredrika Bremer genom sina skildringar ur det
svenska hemlifvet gjorde en landvinning på poesiens
område, så blef det äfven Emilie Flygare-Carlén
förunnadt att göra en sådan, i det de stora och
djerfva bilder, som vi i förevarande arbete finna
hafva uppfyllt hennes ungdomliga hog för äfventyr med
lust och rörelse, åt den mognade förf:s alster gåfvo
deras bästa och originellaste innehåll. Ty hennes
betydelse för vår literatur ligger i "det natursanna
och fosterländska i hennes taflor, icke minst der de
skildra det svenska skärgårdslifvet med dess faror,
lidanden och försakelser." <footnoote>B. E. Malmströms yttrande vid öfverlemnandet åt förf. af Svenska Akademiens stora skådepenning.</footnote>
Mellan de "tidsmålningar och ungdomsbilder", som vi
här sökt i korthet karakterisera, och det nyaste
arbetet af "förf. till Agnes Tell", Tatarnes son,
råder en icke obetydlig inre frändskap. Äfven för den
senare är gränstrakten mot Norge skådeplatsen, ehuru
det här är det inre af provinsen Dalsland med dess
folklif, som tecknas. Sjelfva folket är dock i det
närmaste detsamma, utmärkt för djerfhet och en viss
vild kraft. Också i sjelfva fabeln påminner "Tatarnes
son" om en och annan af de föregående berättelserna,
såsom "Vadkungen" och "Liljan på Sotenäs’ strand",
endast det att vi här hafva ett helgjutet konstverk
med fullt utförda karakterer och ännu djerfvare
konflikter.
Med full rätt kallar sig detta arbete en teckning «ur
svenska folklifvet», ty sällan hafva vi sett detsamma
så återgifvit i sin ursprunglighet och poesi. Styckets
hufvudperson tillhör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
