- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
173

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Skuggspel. Tidsmålningar och Ungdomsbilder af Emilie Flygare-Carlén. - Tatarnes Son af Förf. till Agnes Tell. Af Fdn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

honom dock med glädje taga hennes lif. Och nu följer
för G u n ne rus anklagelse, dom, ånger och död.

Starka lidelser spela således i detta stycke,
och förf. har äfven förstått att åt dem gifva ett
sannt och mäktigt uttryck. Förträffligt skildradt
är i synnerhet hjeltens förhållande till de
båda qvinnorna, hvilka måhända äro styckets
förträffligaste ka-rakterer. Mot den höfviska,
praktiska och förståndiga Mar-greta, som i G
urin er u s till en början ser blott en gosse och
sedan endast småningom och liksom oviliigt gifver
vika för hans tjusningsrnakt, bildas en storartad
motsats af den sköna Aga-tha eller Albertina i sina
granna trasor, med sina starka passioner och med
sin obegränsade kärlek, åt hvilken hon ohejdad t och
liksom triumferande hängifver sig. Och likväl är hon
så tecknad, att hos henne framträder en lika ädel
qvinlighet, som hos den förra. G urin e rus sjelf är
en man af stora och mäktiga krafter, som, vilseledda
från början, oaflåtligt arbeta på hans förderf. Likväl
är han fnlit ansvarig för sina gernin-gar: han har
trädt ut nr det laglösa samhälle, i hvilket han
uppvuxit, har lärt sig skilja mellan rätt och orätt,
men det blod, som han förnekar, sjuder ännu inom
honom, och det vilda sinnet är okufvadt. Under sådana
förhållanden torde hans slutliga ånger och försoning
förefalla något omotiverade. Men man må komma ihog,
att hos honom alltid funnits ett visst frö och begär
till humanitet, hvilket dock bort något starkare
framhållas, och att han alltid, ehuru han ej velat
tillstå det, verkligen älskat Agatha. Bipersonerna
äro nästan alla väl, några förträffligt tecknade,
samt några situationer, såsom t. ex. bröllop-pet i
Grandahlen, äro skildrade med verklig humor.

Med «Tatarries son» har förf., som redan förut i
«Tuva» samt ((Brölloppet i Br£nna» med framgång
försökt sig i teckningar ur folklifvet, gjort ett
betydande steg framåt, och vi tveka ej att anse detta
arbete för det bästa svenska inom sitt slag. Hvad som
här utgör förf:s största framsteg är den kon-seqvens,
med hvilken han låter domen drabba skulden, då han
åter i de förra berättelserna fört till ett lyckligt
slut konflikter, som ej gerna kunnat lösas genom ett
sådant. En annan för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free