- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
183

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson död. Af P. A. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

Först 1843, då lian genom öfveransträngning vid
nattvardsbarnens beredning sprängt sin röst och
blifvit förbjuden att under flera år predika, drogs
han ånyo oemotståndligt in på diktens område och
skref då på otroligt kort tid sin Erik XIY, hvilken
efter åtskilliga öden blef uppförd 1844 och helsades
med stormande bifall.

Sorgespelet Erik XIV bildar utan all fråga
höjdpunkten i Börjessons poetiska verksamhet
på samma gång det jemte B. v. Beskows «Thorkel
Knutson» intager den främsta platsen i Sveriges
dramatiska literatur. Thorkel Knutson står högre i
konstnärligt och formel t hänseende, men Erik XIY
uppbäres af en långt större dramatisk kraft och
af en rikare inspiration. Redan i den fint tänkta
inlednings-scenen, der Erik missmodig lägger från sig
palett och pensel, efter att fåfängt ha ’sökt måla
Katrinas drag, bringar Börjesson genom ett raskt
grepp i dagern den «Zwiespalt» uti Eriks själ, som
nödvändigt måste göra honom tragisk: i

«0, att jag varit född en hyddans son,

Och fått valfärda långt, långt härifrån,

Från gråa norden vänd, - min rensel

På rygg - i handen staf och pensel -

Till dig, du evigt stora Komargrus,

Till dem, den christna konstens helga tempel,

Till er, I mästare af skuggor, utaf ljus

Och färger! Lärd och ledd af ert exempel,

Ej skulle dilettantens svaga hand

Skapt denna hårda bild i detta hårda land.»

Omedelbart derpå låter skalden Erik, som på tal
om Tacitus och Caesar med sanning kunnat säga om
sig sjelf:

«i sanning syns det mig, Att jag mig bättre i en
forntid redde, Än jag till rätta ined min nutid
kommer,»

släppa lös Johan, på samma gång den af konungen
fruktade Nils Sture hemkommer med ett afslag från
pririssessan af Lo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:34:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid66/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free