- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
202

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. II. Af Daniel Klockhoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

förnuftet icke »absolut overksamt», ty det är ju
verkligt i sin effekt: disharmonien, och då är äfven
mördaren obestridligen något mer än ett blott och
bart naturväsende, och detta mer är han genom sitt,
visserligen ofullkomligt, aktuela förnuft. Men om
denna argumentation på några för oss obegripliga
grunder skulle tillbakavisas, så är det fullkomligt
obestridligt, att det icke är möjligt att få något
objektivt bevis på att förnuftet är absolut overksamt
hos den gröfste brottsling. Det är nemligen omöjligt
att tänka sig, hvari ett sådant bevis skulle bestå. -
Sjelfva brottet eller den yttre handlingen kan
aldrig lemna ett sådant bevis, ty brottet bevisar
ingenting annat än att sinnligheten verkat mera än
förnuftet, ja så att detta senare varit i handlingen
undertryckt; men derför att en makt icke framträder i
mot densamma svarande effekter (i det yttre) har den
icke upphört att verka. Nu fordrar den Boströmska
filosofien, såsom vi redan varit i tillfälle att
antyda, objektiva bevis i kriminalsaker. Och om
dödsstraffet enligt Prof. Nyblsei uttryck icke är
berättigadt, så snart ett »om ’an blott ofullkomli-gen
aktuelt förnuft» finnes hos brottslingen (p. 21) -
emedan »allt förnuft, i hvad grad det än må uppenbara
sig, alltid är och förblir heligt» -, så synes det
vara fullkomligt oomtviste-ligt, att dödsstraff
alldrig kunna adömas, emedan inga objektiva bevis
kunna gifvas på verkligheten eller närvaron af den
fordrade förutsättningen. Men äfven antaget, att
det kunde bevisas -, utan begagnande af några slags
sannolikhetsslut - att förnuftet hos brottslingen
är absolut overksamt, att brottslingen med ett ord
är ett blott och bart naturväsende, öfver hvilket
förnuftet har full rätt att förfoga såsom dess
ändamål fordrar (p. 24), huru skall man då från den
Boströmska filosofiens ståndpunkt med afseende på
en sådan brottsling kunna tala om dödsstraff? Icke
har, enligt denna filosofi, staten någon uppgift att
förverkliga den formela juridiska rätten i de rena
naturväsendena. Staten förverkligar sitt ändamål i
sina organer: de privata samhällena och individerna,
men med de rena naturväsendena låter han dessa
sysla, dock alltid med tillseende, att de syssla
rätt. Theorien synes sålunda falla på sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free