- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
203

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. II. Af Daniel Klockhoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

egen spets: för dödsstraffets rättmätighet fordrar
den sådana förutsättningar som i sig äro orimliga
och som, om de vore verkliga, skulle tillintetgöra
sjelfva möjligheten för staten att straffa. Mot hvad
vi här anfört, kan möjligen den anmärkningen göras,
att staten icke har något att skaffa med de inre
rörelserna hos brottslingen eller med förnuftets
aktualitet i hans samvete, utan endast har att
fasta sig vid viljans förhållande till den rättsliga
ordningen. När viljans yttringar eller handlingen
(brottet) visar, att en mot all rättsordning
fiendtligprincip förefinnes, som undertrycker det
förnuft, som är gifvit i den juridiska rätten, så
har staten ingen annan utväg än att anni-hilera en
sådan vilja, just emedan hon hel och hållen eller
absolut är rättsstridig. Men vid en sådan anmärkning
är dock alltid den observarionen att göra, att
menniskans förnuft aldrig är, vare sig inom den
sedliga (moraliska) eller rättsliga (juridiska)
sferen, fullkomligt overkligt; om det än icke är
så mycket verkligt, att det kan binda sinnligheten
under sig såsom sitt lydvilliga organ. Den absoluta
rättsstridigheten eller brottsligheten -. d. v. s. en
sådan som har brottet såsom sådant till sitt
enda ändamål - är icke tänkbar; och en sådan
brottslighet har ej den historiska erfarenheten
funnit i någon tid. Den brottsliga handlingen,
af hvilken beskaffenhet den än vara må, är alltid
medel för vinnandet af ett förmenadt godt, och om
detta icke kan bestridas, så tro vi fortfarande,
att en total frånvaro af aktuelt förnuft är, i det
rättsliga likaväl som i det sedliga, en obevisad
hypothes, på hvilken man icke får grunda någon theori
om dödsstraffets inre nödvändighet i vissa fall.

Yi fästa slutligen uppmärksamheten vid den
andra förutsättningen, hvarpå vi sade att
prof. Nyblaei theori hvilade, nemligen den
förutsättningen, att staten verligen straffar,
när* han annihilerar. Temmeligen lätt funnet är,
att prof. Nyblreus, när han talar om det absoluta
betagandet af brottslingens förmåga, i första hand
fattar straffet såsom en skyddande handling. Och det
måste medgifvas att, om straffet i första hand är
ett skyddsmedel, döden såsom straffmedel icke står i
någon motsägelse med sjelfva straffets ändamål. Den
annihilerade kan naturligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free