Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theologisk Literatur. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
menniskoandens utveckling och sålunda i sig vara
principielt orimligt. Men hvem är då den rätte domaren
i andliga ting, frågar med naturlig oro mången,
som från barndomen vant sig att anse de symboliska
böckerna för det ofelbara rättesnöret i de skiftande
meningarnes irrgångar? Från sin ståndpunkt såsom
»bibeltheolog» svarar hr prof. Myrberg naturligtvis,
att den ende rätte domaren i andliga ting är
Guds ord i den heliga Skrift, hvilket äfven af
concordieformeln som bekant med tydliga och bestämda
ord uttalas. Hvilken djup praktisk betydelse som
ligger uti, att denna protestantismens grundtanke
klart och troget framhålles för vår tids »perifiska»
menniskor, är icke svårt att finna. Man är mest van
att lita på andras auktoritet och på förnuftiglie
ten i den objektiva ordningen, och detta till den
grad, att någon kamp för vinnandet af en lefvande
personlig öfvertygelse sällan kominer i fråga. Man
tror allt, man gör allt, men denna tro och denna
handling är icke min. Derföre att andra tro och
hand]a så, derföre gör jag det äfven, - der till
fordras ingen kamp, ingen nöd och ångest i tviflets
djup - men att tro och handla sjelf, om än icke
andra ginge mina vägar, dertill har jag för dagens
tusen bestyr icke tid, dertill har jag för öfrigt
icke mod. Denna sjelfbekännelse torde mången i tysta
stunder nödgas göra sig - och hvarföre? Derföre att
de religiösa bekännelseskrifterna blifvit gjorda till
grund och lag och icke till ett »tecken» (symbolum)
på ett visst samfunds, en viss kyrkas theoretiska
uppfattning af religionens väsende. Kyrkan har med
sina bekännelseskrifter gått emellan individen och
religionen, eller emellan individen och den religiösa
urkunden, med hvilken individen derföre mindre umgås
dier, om han begagnar honom, gör detta efter en på
förhand gifven norm, från hvilken han icke tror, att
det i något afseende kan finnas skäl att af-vika, och
derföre blir umgänget äfven långt mindre fruktbärande
för individen såväl som för samhället. »Ransnken
skrifterna, pröfven allting och behållen hvad godt
är», är derföre det bud, som bör ljuda för samtidens
öron, och hvars rätta mening bör tränga djupt in i
dess hjerta, såvidt ett lefvande religiöst lif skall
utveckla sig. Och detta bud är på sitt sätt uttryckt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
