- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
240

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatisk Literatur. Af n-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

beteckna uttrycksfullt, att de båda ännu »äro
på vägen». I tredje akten möta vi dem såsom man
och hustru. Brand har öfvergifvit sina stora
ungdomsplaner. Plan har satt sig på hemmets grund
i det tysta för att der verka en andlig nyfödelse
hos folket. Han har nu klarare och skarpare än förr
fattat sitt lifs lösen: intet eller allt, och derom
gäller det nu. - Yi se det först i förhållandet till
hans döende mor. Brand har uppstält sin fordran, att
modren skall gifva efter allt, som ännu binder hennes
själ vid det jordiska. Då skall han komma och gifva
henne tröst och styrka henne i dödsminuten såsom en
Guds tjenare. Men han har ännu icke fått bud, och »för
Bud hon sender, jeg intet Hverv dernede kjender». Då
deri »humane» doktorn yttrar något om Brands hårdhet,
svarar denne: »jeg er ej haard». och Agnes infaller:

»Sit Blod han gav hvis hendes Sjuel det tvretted
af!»

men dermed är det dock icke afgjordt, att Brand icke
är hård. Sålänge Modren ännu icke sändt bud efter
honom, så anser han sig ingenting hafva att göra hos
henne, ingenting som prest eller son eller i allmänhet
såsom menniska. Hvad är detta, om icke en styfhet, som
nästan slår öfver i det orimliga och som åtminstone
icke är ett barn af kristendomens anda? Icke är det
väl själasörjarens sak att vänta till dess hans barn
skicka bud på honom och säga: nu har jag afkastadt
allt jordiskt, nu längtar jag efter det himmelska
rent och oblandadt, utan det är väl hans pligt att
just i kampens och nödens stunder leda och underlätta
den betryckte, så att striden går ut i seger och icke
slår öfver i förtviflan. Härom synes Brand icke hafva
någon tanke. Och för öfrigt slår han sig vid detta
tillfälle fram med ett parodoxt yttrande:

»Manges M.en

for Gud kan klares gjennem en». Hvad är detta? Förut
har han sagt till sin Mor:

Guds Bo paa Jord har du forringet,

Dit Sjrelelaan har du förödt,

Det Billed, hvari du blef föd t,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:34:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid66/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free