Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatisk Literatur. Af n-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
bure någon motsägelse, så vore allt godt och väl, men
här finnas momenter i förutsättningen, som icke äro
sjelfklart nödvändiga; och dessa äro, a) att Brand
sjelf dömer sig såsom omistlig för sin församling,
och b) att han för ett mål, som han sjelf faststäldt,
anser sig berättigad att så godt som trampa under
fötterna det menskligaste af allt menskligt: en moders
känslor. Äfven en moder kan ibland vara tvungen att
med god vilja gifva ett offer, om än hjerta! blöder
dervid; men den, som bjuder detta offer, får icke
såsom Brand göra sig till en Gud i Guds ställe, så
att allt skall bero på att han står i spetsen ’för
folket. Om Brand icke vetat att lära sin församling
att i sista hand hafva sin borg och starkhet i Gud,
utan fästat framgången af sitt missionsverk vid sig
personligen, så är detta ett fel, en motsägelse i
förutsättningen för hela hans lif och verksamhet
såsom själasörjare, som med konseqvensens makt måste
föda af sig följder fulla af motsägelser. Det är
nu naturligtvis en förtjenst hos dikten, att dessa
konseqvenser uppvisas, men om dikten vore omsatt i
verkligt lif, så blefve storheten i konseqvensen en
litenhet, i det att den reela storheten offrades för
den formela. - Brand tror nog i valets ögonblick,
att han genom sitt val tjenar Gud, men han tjenar i
sjelfva verket blott sig sjelf, och just häri ligger
det tragiska momentet.
I fjerde aktens första scener har man ännu en
efterklang af den nast föregående aktens uppträden. -
Barnet är nu dödt, modren har ännu icke kunnat slita
dess minne ur sitt bröst, och hon dröjer dervid med
en moders känslor. Men häri ser Brand ett afguderi,
som måste uppryckas med roten. Han synes något böjd
af slaget sjelf: han gifver oss ord, som beteckna,
att han sjelf, oaktadt sin viljas oböjliga stränghet,
oaktadt sin makt att offra allt, dock saknar något.
»Ofte blir mit 0ie taaget,
Tanken ydmyg, Sindet blödt,
det är som der laa en Glaede
i ät kunne graede, graede.
Agnes, - teenk, da ser jeg Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
