- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
246

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatisk Literatur. Af n-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

ehuru Brand, om ej så mycket i tanke som fastmer i
handling, sätter det något, som han representerar,
såsom det hela. Det är äfven derföre som han i femte
akten, sedan Agnes är död - hon som kunde vara Gud
när och i Gud se en kär fader - stormar ut i vildt
fantasteri, oftast visserligen utdelande träffande
dödshugg åt de svaga och ömkliga gestalter (prosten
och fogden), hvilka stå honom emot; det är äfven
derföre som han i slutet måste utropa:

»O, hvor inderligt jag higer

efter Lys og Sol og Mildhed,

efter Fredens Kirkestillhed,

efter Lifvets Sommerriger -

Jesus, jeg har raabt dit Navn;

aldrig tog du mig i Favn

töett förbi mig er du gledet.» -

En kritiker (F. Helveg) har redan sagt, att »Brands
gråt i iskyrkan är hans seger», och man måste gifva
detta uttryck allt erkännande; ty det betecknar på ett
träffande sätt, hvad som utgjort den inre motsägelse,
hvari Brands lifsgerning varit invecklad. Hela den
femte akten är i många hänseenden ett poetiskt
mästerstycke, men det är isynnerhet ett, som vi
hafva svårt att förlika oss med, nemligen det halft
vansinniga i Brands uppträdande vid kyrkan och i
hans vandring med folkmassan öfver fjällen. Detta
vansinne betecknar visserligen såsom kon-seqvens, att
det legat något orimligt uti de förutsättningar, på
hvilka Brand velat genom »mandeviljens quantum satis»
nå Je-hovas himmel; men det gör ett intryck, som om
Brand icke vore fullt tillräknelig för hvad han här
tager sig för, och hans beteende är drifvet så till
det yttersta, att det ligger oändligt nära den gräns,
utöfver hvilken man i en teckning af en sublim eller
tragisk personlighets lif icke kan gå utan att gifva
det hela en alldeles främmande och falsk färg. -
Härtill kommer nu, såsom ett gemensamt fel för
såväl Julian den frafaldne som för Brand, att deras
antagonister äro något för mycket obetydliga, för att
striden emot dem verkligen skall kunna taga sådana
dimensioner som den tragiska handlingen fordrar. -
Det för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free