- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
257

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christian Erik Fahlcrantz död. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

Christian Erik Fahlcrantz.

Det är en egendomlig känsla att såsom vi nu lefvande
tillhöra de literära epigonernas tidelivarf och
se de gamle käm-parne från ett betydelsefullt
utvecklingsskifte småningom försvinna från den
skådeplats, hvars hörnpelare eller prydnader de
länge varit. En efter en af dem, som under vårt
århundrades andra och tredje årtionden bidrogo att
gifva nytt lif åt vår vitterhet, och som berättiga
oss att se tillbaka på den närmast flydda tiden
som på en blomstringstid i vår andliga utveckling,
har gått till den eviga hvilari och lemnat sin ära
och sina minnen i arf åt det unga Sverige, utan
att dock detta ännu visat sig mäktigt att uppbära
den fällda Eliasmanteln. Vi hafva blott att beklaga
lidna förluster, utan att kunna sätta värdiga kämpar
i de fallnes plats i ledet; vi kunna blott mäta
saknadens djup, men icke fylla det eller ersätta
förlusten med kraftig handling. Vi sakna just det,
som gjorde de bortgångne store till hvad de voro,
nemligen den geniala naivetetens skaparekraft;
vi reflektera i stället och bedömma med kritiskt
öga oss sjelfva och andra. De gamle hade tro, vår
tid är tviflets: genialiteten är försvunnen eller
efterträdd af reflexionen. Vår tröst är dock, att en
sådan vexling ligger i den menskliga tillvarelsens
väsende: kulturens skepp har aldrig gått med förlig
vind, utan har alltid kryssat sig fram i mera eller
mindre god bris; men framåt har det gått, och framåt
måste det också gå, äfven om det stundom för menskliga
ögon ser ut, som om det hela stode stilla eller
ginge baklänges.

Den man, hvars bortgång vi nu hafva att
beklaga, och

hvars betydelse för vår vittra bildning vi
vilja söka korteligen

och efter våra begrepp angifva för tidskriftens
läsare, var en af

dessa genialiska personligheter, hvilka, utan att
tillhöra de allra

Svensk Liter. Tidskrift H. V. 1866.
17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free