Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christian Erik Fahlcrantz död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
stoffet upp inom en rymd, der tyngdkraften icke längre
verkade. Grunden var den, att Fahlcrantz aldrig af
naturen var ämnad till skald i sådan mening. Det
tanketunga stoffet, reflexionens och abstraktionens
produkter, kunde ej af honom omsättas till formens,
bildens skönhetslif; det förblef stoff äfven i den
poetiska uniformen, huru fint och fiffigt än denna
var tillskuren, ty deri låg, såsom vi redan anmärkt,
skaldens egentliga styrka. Han var virtuos, men icke
konstnär på det området. Nej, Fahlcrantz hade en annan
rymd, der denna virtuositet kunde blifva något annat
än en torn lek, kunde blifva något sannt och verkligt,
derigenom att den blef ett lefvande uttryck för
ett inre lif, för en bestämd åskådning. Det var den
rymd, inom hvilken han äfven skördat sina bästa och
oförgängligaste vittra lagrar: vi behöfva ej nämna,
att vi mena humorn.
Öfvergången till de humoristiska skifterna bilda,
såsom vi nyss anmärkt, Fahlcrantz’ »lleseminnen». Vi
hafva redan förut en gång fästat våra läsares
uppmärksamhet på denna i sitt slag märkvärdiga bok,
vittnande om sin författares lifliga själskrafter
i allmänhet och friska minne isynnerhet, som tillät
honom att 30 år efteråt till största delen uppteckna
intrycken från en resa i södern och göra det på ett
sätt, som vittnar om ett öga, öppet både för det
stora och det lilla i lifvet, skarpt observerande
både skönhet och förvändhet inom naturen och den
menskliga verlden. Men de vittna äfven om en annan
sak, som vi redan i förbigående omnämnt, nemligen ett
öppet öga för skönheten inom konstens verld och dess
stora betydelse som bildningsmedel. Detta utgör en
lika ädel som på sin tid ovanlig sida af Fahlcrantz’
månggestaltade begåfning, och den framträder på mera
än ett ställe i hans lefnad, såväl i hans ifver att
i Neapel erhålla copior af berömda mästare, som i
hans sträfvanden att förskaffa Upsala Universitet ett
passande konst-museum (hvarvid han dock hade Atterbom
till föregångare, hvilken redan 1831 i sin afhandling
om esthetikens betydelse såsom föremål för akademisk
undervisning förordat inrättandet af ett sådant,
då Fahlcrantz först senare, egentligen till 1839
års riksdag, föreslog, ehuru förgäfves, samma sak,
dervid understödd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
