Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fri Kyrka i Fri Stat. Tankar af en Prest, Läkare och en Jurist. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
detsamma,, huru det väljer, ty resultatet måste
alltid bli subjektiv disharmoni; och om jaget icke
väljer, så dödar det sig sjelf andligen, ty dess
lif beror just på att det väljer. Yi hafva här
den Hegelska skolans begrepp om det tragiska. I
sanning: en sådan filosofi kan göra folk vanvettigt
af förtviflan. Objektiv motsägelse skall blifva
subjektiv harmoni - detta är Hr W:s praktiska problem
- och ingen af motsägelselederna får på något sätt
kränkas. Kristendomen bjuder frid och försoning och
kärlek; nationalitetsideen, som är en ändelig makt »i
väsendet" (p. 27), bjuder Hr W<; att hata Tyskarne,
derföre att de tagit Schleswig. Båda makterna måste
individen tillfredsställa, ty de binda honom såsom
nödvändiga lagar, men huru skall det tillgå? »Jeg er
inderligt overbeviist om ät Existensen (d. ä. enligt
Hr W:s språkbruk, den individuela personligheten:
»den Enkelte») formaaer ät uttrykke denne Eenhed«,
säger Hr W.; men vi äro deremot innerligt öfvertygade,
att Hr W. icke lyckas att, med bevarandet af full
subjektiv harmoni, på samma gång älska och hata sin
nästa, Tysken. - Det Kierkegaardska »paradoxet« blir
slutligen den enda formel, hvarmed Hr W. kan beteckna
det menskliga lifvet Dermed är frågan öfverföra från
vetenskapen till de subjektiva meningarnes fridlysta
område, och då är all diskussion omöjliggjord.
Yi lemna äfven denna Hr W:s åsigt om verldsstyrelsens
och Försynens totala brist på inre samband, för
att fästa oss något vid Hr W:s resonnementer om
kristendomen särskildt och om kulturen särskildt. Om
kristendomen får man just icke veta stort mer,
än att den »ikke er af denne Yerden«, men hvad
som dermed menas, lemnas temmeligen dunkelt och
outredt. Emellertid skall menniskan »i tron« anse
denna verlden såsom ett Intet eller rättare såsom det
Onda (p. 12); »i Troen maa hon absolut fordre et Brud
med det Dennesidige. Her er Problemet, hvis Lösning
er Existensens, Personlighedens.« - Oafsedt, att det
enligt vårt förmenande är en total miss.uppfattning
af kristendomen att anse, att densamma ovilkorligen
fordrar en brytning med allt, som är af denna verlden
- den fordrar snarare, att hvad som är af denna
verlden skall konformeras till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
