Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Fjellbruden, Skaldestycke af Johan Jolin. - Herjulf, af A. H. Ölander. - Kungabarnens möte, af A. H. Ölander. - Sulitelmasånger, af E. V. Dufva. - Fantasi och Verklighet. Träsnitt af Sixten Wird. - Fantasiklängväxter kring verklighets stam, af L. v. K. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
julf af papier måché! Det vore ett möte! Vi undra
just, hvart speldosan då toge vägen i thordönet?
»Kungabarnens möte« gör alldeles samma eller, om
möjligt, ännu faddare intryck. I »Herjulfr är dock
en utveckling, ett framåtskridande; i »Kungabarnens
möte« har ett stoff, som vore passande och lämpligt
för en kort romans, i hvilken form det skulle tagit
sig förträffligt ut, blifvit uttänjdt i trenne sånger,
af hvilka den tredje ovilkorligen är tillkommen blott
för tredelningens skull. Det hela består af ailmänliga
taflor utan den ringaste individualisering. Andra
sången är rent obegriplig i vissa delar, såsom
t. ex. Gustafs hela berättelse, som blott består i
ett färglöst lyriskt prat, hvilket väl skall betyda
något annat, än hvad det är, nemligen gifva oss en
bild af den olyckliga prinsens lif, men, tyvärr,
icke gifver oss annat än sväfvande ord, der vi fordra
konkreta fakta. Dessutom - hvilken orimlighet, att
de båda syskonen, som ej få se hvarandra längre an
en kort dag, förnöta tiden dels med tråkigt snack,
dels med löjligt kalasande (sic!), när det gäller att
inom rymden af några flyktiga timmar sammanpressa
långa års lidanden, en hel barndoms fröjder och
drömmar om en oviss framtid! Dock - detta förefaller
knappt orimligt, när man blott kommit under fund
med, att kompositionen ej kommit till för att göra
innehållet klart och tydligt, utan att hufvudsaken
tyckes vara att smida vers i den eller den allmänna
riktningen, utan afseende på, hvilken gruppering
och belysning de skilda delarne af diktens fabel
derigenom erhålla. Så förefaller det åtminstone,
när man t. ex. i första sången läser beskrifningen
på det fartyg, som förer prinsen till mötet; här
skulle anbringas en slående motsats mot den stolta
kungliga galejan, men författaren observerar ej,
att han målar skutan i qvaf med ord sådana som dessa:
»Grå af ålder är dess vinge och till hälften bräckt
dess bog, Tidens djupa märken gapa dystert utur
lossnad fog«. Äfven om man är en landsflyktig furste,
som ingenting har att vinna eller förlora, borde man
dock draga i betänkande att fara öfver Östersjön på
ett sådant murket skrof. Det skulle åtminstone i våra
dagar aldrig kunna assureras. Lika besatt låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
