- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
295

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Fjellbruden, Skaldestycke af Johan Jolin. - Herjulf, af A. H. Ölander. - Kungabarnens möte, af A. H. Ölander. - Sulitelmasånger, af E. V. Dufva. - Fantasi och Verklighet. Träsnitt af Sixten Wird. - Fantasiklängväxter kring verklighets stam, af L. v. K. Af C. R. N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

artikel) är tillskuret efter samma poetiska smak,
som vi ofvan anmärkt hos »Herjulf». Detta sökande
efter vissa ord och uttryck, liksom deri poesiens
gåta läge fördold, eger sin rot i samma böjelse, som
hindrar förf. att nämna tingen med deras verkliga
namn, liksom om de vore för simpla att användas i
fantasiens rike. Så måste seglarne nödvändigt adlas
till »verldshafvets svanor», ångbåten till »frustande
ånghäst», ett skogvaktartorp till »jagtslott»,
barnen i Harz till »fjärilar, som sväfva från
blomma till blomma», och författarinnan sjelf -
ty det synes af sista orden i boken, att förf. är
en qvinna - kan icke liknas vid mindre än en »halft
bruten blomstängel», eller en »skogsdufva». Hedan
dessa enskildheter tyda på en egenskap, som i
hög grad genomtränger hela boken, nemligen en
hyper-idealism, som, ehuru välment den är, icke
desto mindre är förskrufvad och falsk. Det finnes
i hela den åskådning, som genomgår arbetet, ingen
aning om en »verklighets stam», utan allt upplöser
sig i »fantasikläugväxter», hvilka till på köpet ej
äro frambragta af den lefvande naturen, ej ens vuxna
i kruka, utan äro gjorda - visserligen af en vänlig
qvinnohand, men utan tanke på, att de böra ega någon
likhet med det lefvande. Så är förhållandet äfven i
de njutbaraste af berättelserna, nemligen »Strof-tåg
kring sjön Wammen», samt »Familjelif i Dublin». I
den förra stores fröjden af vallgossens allt annat än
originella visa med sina obegripliga »jättevålnad»,
och »hånskratt» samt sin alltför tydliga påminnelse
om Malmströms romans: »Hvi suckar det så tungt uti
skogen», - och vidare af den uppdrifna och osunda
förtjusningen öfver den genom Atterbom »klassisk
blifna ladan», vittnande om ett afguderi med snillet
som förefaller vidrigt. I den senare berättelsen
framträder det krystade förnämligast i slutet, då
efter den trefliga middagen det ej kunde gå af för
mindre, än att »polstjernan» skulle lysa gästerna
hem. Minst njutbar är berättelsen om ett »äfventyr
i Harz», hvars löjliga orimlighet frestar till
det antagande, att den vore ett drömfoster efter
middagen hos doktorn i Dublin. Ja, det ser nästan ut
som omedveten sjelfironi, då förf. eller hjeltinnan
(ty man sväfvar i ovisshet, om icke det är samma
person) vaknar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free