Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
som utstrålar från personligheten, och bidraga på
sitt sätt som en obeskriftig, men dock ganska mäktig
faktor till karakteristiken. I sådan mening lyckas
icke heller Staaf att karakterisera, huru routinerad
målare han för öfrigt är; han återger väl likheten
och karakteren i fysiognomien, men hufvudet hänger
icke rätt samman med kroppen, hvilken stundom
bär för mycket prägeln af att vara målad efter
mannequin och icke efter naturen. Detsamma gäller
äfven om Södermark, hvilken dessutom, oaktadt all
reell likhet i dragen, icke förmår sammansmälta dem
med den egentliga personlighetens och karakterens
eld. Dessa tvenne, liksom Virgin, äro för öfrigt
rätt goda porträttmålare, hvilka en-. dast vika för
mästaren i denna gren af måleriet, som i sanning hör
till de allra svåraste. Öfver dem torde man dock böra
sätta Amalia Lindgren, ehuru hennes porträtt icke
gå upp mot Troi-lis. Hon träffar den yttre likheten
väl, isynnerhet hos fruntimmer och finare manliga
typer, men det ligger öfver hennes bilder något for
mycket städadt och elegant, som ger dem ett sken af
konveritionalism, och som utgör en dålig ersättning
för Troi-lis idealitet midt i hans rikedom på drag,
gripna ur verkligheten. Bäst torde man med rätta finna
hennes porträtt af Tide-mand, der man känner, att den
konstnärliga lusten varit med vid det kärleksfulla
återgifvandet af en ädel och spirituell personlighet.
Denna konstnärinna bereder oss på ett passande sätt
Öfvergången till genren, om hvars betydelse för vår
svenska konst vi redan talat. Amalia Lindegren intager
inom denna gren af konsten ett så utmärkt rum, att
hon i sanning är förtjerit af att nämnas bland de
första. Detta är så mycket mera egendomligt hos en
qvinlig artist; - icke så, som skulle qvinnan sakna
genialitet, öga för verkligheten eller poetiskt sinne,
- vare det långt ifrån oss att tänka något slikt! -
men qvinnans uppfostran i vår tid tillåter sällan ett
sådant anlag som för den bildande konsten utvecklas
på den enda naturliga och sanna vägen, nemligen det
nitiska och sträfsamma naturstudiets. Hon stannar
så lätt i ett ytligt dilettanteri, hvilket på sitt
område kan vara lika förderfligt för karakteren,
sorn halfbildningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
