Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
fyra andra svenska damer, hvilka vi här, af artighet
mot könet, anhålla att få omnämna i sammanhang med
Amalia Lindegren. Dock, artigheten är ej den enda
orsaken; det gifves flere anknytningspunkter. Så är
utan tvifvel fröken Ribbing en hennes sj älsförvandt
både i valet af ämnen, nemligen barnfigurer, samt i
den enkla, slående sanningen i uppfattning, vittnande
om ett omedelbart och instinktlikt återspeglande
konstnärsöga. Deremot visar hon till öfverdrift en af
den förras svagheter, nemligen i färgen, hvars gråa
och kalla ton på ett underligt sätt kontrasterar
mot den värme och innerlighet, med hvilken lifvet
är uppfattadt. Mamsellerna Lagerholm, Börjesson och
Milide äro tydligen elever af Diisseldorferskolan,
hvarom både den förstas interiör och den andras
«Zopf»-bilder tydligt vittna. Huruvida peruktiden är
så tacksam för målaren, derom kunna meningarna vara
olika. Den skall framställas så, som Meissonnier gör
det, för att bli verkligt poetisk och icke se »ut
som ett stycke fransysk komedi från förra århundradet.
På gränsen mellan historiemålning och genre står en
art af måleri, som man kallat historisk genre, och som
eger flere och dertill högst betydande representanter
inom vår konst. Om man kan öfversatta genre med tids-
eller sedemålning, så är den historiska genren en
sådan, som anknyter skildringen af en viss tids
seder till en historisk anekdot och till historiska
personligheter, hvilka dock behandlas genreartadt,
således icke i en afgörande historisk situation. Här
ligger nu för målaren en fara mycket nära, nemligen
att fästa hufvudvigten vid den pittoreska verkan af
historiska kostymer och husgeråd samt göra personerna
till bisak. Sådant synes oss t. ex. förhållandet vara
med Herzberg, hvars «Scen från en källare» visserligen
ej är historisk, men ej heller egentligen genreartad,
utan mera liknar ett slags stilleben, måladt för
att framställa hattar, stöflar och kraghandskar. Vi
erkänna, att frestelsen är lockande, och konstens
historia erbjuder ända in i senaste tider otaliga
exempel på målare, som så förälskat sig i vapen,
husgeråd, kläder och kärl, att de glömt det menskliga,
som dock bör vara hufvudsaken. Men en sann konstnär
vet äfven här att begränsa sig och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
