Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
att konstruera en sal, som erbjöde ett slikt
perspektiv, och till den grad förfallet kan inan
svårligen tänka sig ens «ett gammalt herregods.» Det
är ledsamt att säga, men vi tro ej denna tafla göra
något plus i konstnärens rykte, som nått en betydlig
höjd genom hans oförargliga skildringar af lifvets små
löjen, till hvilka han dock förr eller senare torde
återvända, för att med sin munterhet locka sina många
beundrare till godt lynne, när det vill i^ryta dem.
En konstnär, som äfven sysselsätter sig med svenskt
folklif, är Nordenberg. Men då han har sin atelier och
naturligtvis äfven får sina modeller i Diisseldorf,
bör det icke förefalla oss underligt, om minnet af
den fosterländska lokalfärgen stundom skulle svika,
om typerna få ett utseende, som är oss halft främmande
och derför ej förmår att träffa vårt innersta med den
makt, som all sanning, äfven den esthetiska, i så
hög grad besitter, samt om slutligen äfven sjelfva
de pittoreska motiven i ett och annat hänseende
tyckas mindre originella och sprungna ur konstnärens
innersta, utan påminna om bestämdt påvislig tradition
inom en gifven skola. Eller är icke allt detta ganska
afgjordt fallet med Nordenbergs tafla, «En läsare
stör fröjden i en gillestuga»? Äro de väl så genuint
svenska, dessa figurer, om man dock undantager den
ypperliga bonden till höger i täflan? Ar det verkligt
nationellt lif i dem, eller är det ens fullt kraftigt
menskligt lif, som så mäktigt flödar till oss från
Exners figurer i hans «Slut på ett bondgille», med
hvilken dessa Nordenbergs bönder i anseende till en
del af ämnet skulle kunna jernforas? Ty i sin helhet
är väl täflan inspirerad af Tidemands «Fanatiker»,
ehuru hon icke med denna delar förmånen af en r
alla figurer klar och lefvande berättelse, och ännu
mindre af det karaktersmåleri, som jemte den klara
kompositionen är Tidemands starka sida, ehuruväl
enskilda figurer, såsom t. ex. bonden vid bordet,
hvilken lutar hufvudet mot handen, direkt påminner om
denne senare. Men Tidemand skulle aldrig hafva målat
ett sådant ämne med en kollision, som ej är esthetisk,
som aldrig kan väcka behag, åtminstone ej inför ett
sundt menskligt öga, emedan de kolliderande intressena
hvar för sig äro på sitt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
