Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
tigt sagdt, icke egentligen fram ställbart i tafla,
ocli deraf kommer äfven dess brist på varaktigt
intresse. Jernberg liar for öfrigt målat ett godt
stillebensstycke, som har den egenheten att vara
det enda i sitt slag på den svenska afdelningen af
utställningen.
Till sist hafva vi att nämna några konstnärer,
hvilkas arbeten vid sidan af de redan anförda hafva
mindre betydelse, ehuru de annars i och för sig
sjelfva ej äro förkastliga samt hos några äfven
lofva godt för framtiden. Hit hör Eskilsson med sin
»Aftonunderhållning i Dalarne» och »En toast», ett
af tyskarne förbrukad t ämne» som här fått en icke o
äfven lösning; vidare Rudbeck med sina bilder från
peruktiden och sitt nya uppslag i Koskulls maner,
«Bondfolk i en kyrka», samt Malmberg, som inom genren
är lyckligare och mera på sin plats än inom det
religiösa måleriet; så äfven Virgin, som utom porträtt
äfven målar svenska och italienska folklifsbilder,
samt slutligen de båda Götheborgsmålarne Saloman
och Helander, af hvilka den förre målar rätt goda
interiörer, men deremot icke genom sina figurer
förmår väcka vårt deltagande, något som äfven
är fallet med hans mera sällsamma, än vackra och
intresserande «Hönsoffring i Algier», emedan man
får bättre föreställning om saken genom noten i
katalogen än genom den konstnärliga framställningen;
den senare åter i sina tvenne taflor visar sig, ehuru
ganska lefvande, ännu stå på en alltför osjelfständig
botten, isynnerhet i valet af ämnen, af hvilka det ena
återkallar i minnet en liknande tafla af Tidemand,
det andra åter påminner om den välbekanta «Svarta
Petter» af Exner.
Härmed hafva vi afslutat mönstringen af våra
historie- och genremålare, och man kan i sanning
ej annat än lyckönska vår konst till den vackra
ståndpunkt, hon innehar på dessa områden, som
äro och förblifva de förnämsta för den bildliga
framställningen, emedan de utgöra en afspegling
af det menskliga lifvet i högre och lägre rymder,
hvilket dock alltid för oss men-iiiskor måste
vara hufvudsak. Vi öfvergå i nästa häfte till
framställning af djur- och landskapsmålningen
samt de tecknande konsterna och skulpturen,
hvarmed denna öfversigt skall vara fulländad.
C. E. NYBLOM,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
