Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Tid och dess sträfvanden. Populära föredrag för folket af N. Lilja I. II. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
som utstrålar från D:r L. Och vi beklaga oss ej. Vi
äro lyckliga i vår enfald, och vi trösta oss med,
att äfven vi stundom liksom D:r L. hafva «nog
själsfriskhet qvar att kunna hänföras af sanningens
eviga makt», ehuru det är svårt nog att blifva
hänförd i en strid med motståndare, som tillfölje
af flackheten och ytligheten i sina åsigter aldrig
egentligen kunna inleda en kamp, hvari man måste
uppbjuda sina yttersta krafter för att vinna seger.
Hvad Hr D:r L. yttrar om «tidehvarfvets
gudsdyrkan» skalle kunna gifva anledning till
långa och ganska underhållande, stundom skämtsamma,
betraktelser. Statskyrkan är en despotisk inrättning,
frikyrkan eller de fria religiösa samfunden,
läsarena och konventiklarne, äro likaledes bevis
på ett genomgående an-deligt delirium. D:r L. synes
således hata allt religiöst sam-fundslif, synnerligen
emedan samfunden bygga sig kyrkor «och underhålla
prester och låta draga sig vid näsan af presterna
och deras förtryckande religionsläror.» Och vår
tids prester, de äro oss gifna så till öfverflöd -
trots den omtalade prest-bristen - «att hvarje land
dermed kunde drifva en betydlig export, om denna
vara någonstädes hade allvarlig efterfrågan.»
Grunden till denna uppfattning ligger deruti,
att D:r L. besynnerligt nog anser de flesta själar
vara fullkomligt friska och helbregda, så att de
icke behöfva några andliga läkare. Mest intressant
och betecknande är D:r L:s karikatyrteckning af
våra dagars kristendomslära särskildt fattad såsom
kyrkolära. Kyrkans gud, säger D:r L., är en «ryslig»
gud, en straffets och hämndens Gud, som har skapat
sig ett helvete, ett förfärligt pinorum, «och dit
kastar han större delen af menniskoslägtet för att
plågas natt och dag till evigheters evighet». Denna
Gud är en föränderlig, hämdgirig och passionerad gud;
han är icke individuel utan delad i tre personer,
och har jemte sig en ond gud, en fallen engel, som
ständigt spelar theologiens gud de argaste spratt samt
har ett rike, som här i verlden är vida mäktigare än
hans. Enligt kyrkans lära är menniskan vidare blott
en «machin», som endast har frihet och förmåga till
det onda, ty utan den Hel. andes medverkan förmår
menniskan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
