Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Urkunder: Handlingar rörande Sveriges Historia, med understöd af statsmedel i tryck utgifna af Kongl. Riksarkivet; Första Serien: Gustaf d. I:s Registratur. D. I-III. Andra Serien: I, Lagförslag i Carl d. IX:s tid. - Svenska Riksarkivets Pergamentsbref, förtecknade med angifvande af innehållet. - I. 1351 - 1382. - Historiska Handlingar, till trycket befordrade af Kongl. Samfundet för utgifvande af Handskrifter rörande Skandinaviens historia. D. V. - Handlingar ur von Brinkmanska Arkivet på Trolle Ljungby, utgifne af G. Andersson. D. II. Af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
stol. Kiksarkivet ocli ännu mera de kollegiala
verkens arkiver kunna genom sina diarier bevittna,
huru verkligt detta behof alltid varit och ännu visar
sig vara.
Föga skulle dock hafva blifvit gjordt för bevarandet
af forntidens minne, om dess betydelse vore endast
att tillfredsställa de enskilda eller offentliga
rättsförhållandenas direkta kraf.
"Rehofvet ligger vida djupare. Såvidt som ett folk
icke är annat än hvad det blifvit under århundradens
arbete; såvidt som det icke är möjligt att utveckla
sig med full medvetenhet, utan att veta hvad man är,
så vida är minnet vilkoret för ett folks sjelfkännedom
och dermed för dess sjelfutveckling. Historien är
spegeln, som ställer sig framför samtidens slägte,
och ve det folk, som icke längre kan känna igen sig
deri, som med blygsel måste krossa dess bild, eller
med öfvermod vänder sig bort från densamma. Antingen
har då utvecklingen varit så falsk, att det mödosamma
arbetet med alla dess vanskligheter måste göras om
igen, eller också har det folket mista t sinnet för
sin historia, och då mister det sin sjelfkännedom,
sin sjelfkänsla och sitt - sjelf.
Insigten om en sådan historiens betydelse kunde
naturligtvis icke vinnas, förr än Nationen blifvit
en verklig enhet. Men då framträdde ock rätt
omisskänneligt en sådan uppfattning. Svenska Staten
uppväxte till ett sjelfständigt lif; det blef en
konst att styra samhället, och de stora andar, som
först öfvade den, lärde sig snart att skatta värdet
af forntidens kännedom äfven för annat, än för att
deraf kunna bevisa kronans rätt till allmänningar
eller deducera ståndens privilegier. Gustaf Adolf
och Axel Oxenstjerna kallade historien en magistram
vitae se. politicae, och i rådet yttrade den senare år
1636, att ungdomen borde uti Kiksarkivet få genomgå
en historisk skola, för att utbildas till duglighet
i statens värf; och får man tro Wiesel-grens, dock
obestyrkta, uppgift, skall han 1637 hafva lofvat
att till lärdomssätet i Upsala afsända en del af
Rikets akter för att der begagnas till undervisning
i Fäderneslandets historia. Vid inträdet i Carizliet
blef det den unge tjenstemannens första göromål att
registrera rikets handlingar, och Biksens Archivum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
