Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges National-Museum. Dess byggnadshistoria, dess arkitektur och samlingar m. m. En öfversigt af F. S. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
på den fagad, hvilken liksom de venetianska
egentligast speglar sig i vattenytan? Om härmning af
en stil inom så. trånga gränser som den venetianska
kan dock icke gerna bli fråga, om man ej rent af
kopierar, såsom dansken Meldal gjort med den nya
navigations-skolan i Köpenhamn, hvilken kan sägas
vara en ny upplaga af Palazzo Vendramin-Calergi i
Venedig. Författaren tyckes hafva satt sig in i
byggmästarens tankegång och af likheten i läget
mellan vårt museum och de venetianska palatsen
blifvit förd i fantasien till lagunernas stad, samt
derjemte af vissa likheter i dekorationen, hvilka vi
aldrig förneka, blifvit frestad att antaga stilen som
venetiansk. Men dekoration och ornament göra icke en
stil; den beror dock ytterst på konstruktionen, och
hvad denna beträffar, finnes lika mycket florentinskt
i vårt museum som venetianskt, t. ex. i den på
florentinskt sätt spänstigt uppstigande limen ofvan
jordvåningens rundbågsfönster. Vi kunna ej heller
i den öfversta våningens indelade fönster se något
bysantinskt, ty denna form är ett vanligt motiv hos
ung-renaissancens byggnader, som man finner t. ex. på
det ofvan-nämnda La Certosa, på hus i Perugia och
flere andra ställen. Att forska efter en mästares
stil, är i allmänhet en ganska förarglig fråga, då
hvarje äkta konstnär gerna vill hafva något för sig
egendomligt och icke genast mätas med deri vanliga
tamstocken. Nu eger vår tid ingen egendomlig stil;
hvad konstnären derföre har att göra, är att gifva
sin uppgift ett så klart och harmoniskt uttryck som
möjligt i anordning och proportioner, hvarvid han
ur det gifna arkitektoniska formspråket, som numera
är ett commune bonum, griper de uttryck eller de
ornament, hvilka bäst passa för att återgifva den
inre meningen. Så har Schinkel gjort, och så gjorde
äfven Stiller. Deraf blandningen af olika motiv,
af florentinska, venetianska och antika. Derföre
synes det oss ej heller vara så litet sagdt
med den bestämningen, att museum är uppfördt i
renaissance-stil, ty dermed är sagdt, att det är
byggdt i en stil, som utgör en modern, sjelfständig
modifiering af antika och närmast romcrskt-antika
elementer. Närmare torde man icke kunna komma,
och dermed bör man äfven vara nöjd, om man derjemte
såsom författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
