- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
388

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

porträtter» är icke lätt att inse, om det ej kommer
deraf, att hästen är svårare och mindre tacksam
både att teckna och måla i enkelt stillastående
Äällning. För öfrigt äro, så vidt vi förstå,
Anderssons hästar alltid bra, isynnerhet då han
framställer dem i fredliga situationer, på en
gård, i ett stall eller dylikt. Deremot kunna vi ej
undertrycka den tanken, att hans menskliga figurer i
de flesta fall äro afskyvärda, t. ex. den vanskapliga,
misstecknade drängen i hans «Stallscen». Konstnären
lider härvid af en icke ovanlig brist hos våra
konstnärer, nemligen brist på kännedom om mensklig
form, svaghet i teckningen. Mest röjer sig denna
dock i bataljtaflorna, i hvilka, enligt vår åsigt,
målaren gått utom sina naturliga gränser. För att
bli bataljmålare, är det ej nog att måla hästar väl:
man skall äfven vara ett stycke historiemålare, man
skall ega förmåga att uppfatta ett dramatiskt lifligt
ögonblick och återgifva det så, att hufvudvigten
kommer att ligga på ryttarne, men icke på djuren,
ty då vändes ju saken upp och ned, och det hela får
utseende af en häststrid. Bourguignon och Wouverman
hafva visat, huru de båda sidorna lyckligt kunna
förenas; men sjelfva Wahlbom har icke lyckats deri,
åtminstone ej då han gjorde Gustaf Adolf till
hufvudpersonen, hvaremot äfven han kunnat lyckligt
framställa en sådan enkel situationsbild, som när
en munter ryttarskara en morgon under trettioåriga
kriget tågar ut ur en borg, deri sjelfva ridten,
och således äfven hästarne, är hufvudsak, under ^det
ryttarne, utan att vara försumrrrade, öfver-lemna
sig makligt åt behaget att föras framåt i den friska
morgonen. Vi hafva anfört denna tafla såsom ett bevis
på, huru nödvändigt det är för en konstnär, om han
vill lyckas, att hålla sig inom sin egen bestämda
krets. Om vår tredje hästmålare, Lönnroth, är efter
de prof han lemnat icke så mycket att säga. Hästarne
äro utan tvifvel rätt bra, men de kunna dock hvarken
sjelfva genom sin behandling eller deras om gif ning
genom någon större skicklighet i att troget återgifva
verkligheten vinna det intresse, sorn slika, genom
ämnet föga tilldragande, framställningar ofta kunna
vinna blott genom färgens poesi och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free