Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
egentligare och mera passande för dem. Äfven då
kunde samma detaljtrohet,, samma kärlek till naturens
minsta föremål, samma sanning och ärliga studier hos
konstnären göra sig fullt gällande. Kanske skulle
till och med den oro,, som nu liksom feberaktigt
genomgår bilden, ehuru i full samklang med den gifna
stämningen - vi erkänna det -, måhända skulle den
då äfven gifva vika för den harmoni, det lugn och
den sammansmältning af alla delar, som ett konstverk
fordrar, men som naturen sällan visar, då hon sjelf
är ängslig och orolig.
Ännu mera utpregladt är detta melankoliska drag hos
Nordgren, men utan allt pjunk, utan sentimentalitet,
snarare med en vildhet och hårdhet i ämnen och former,
som utan konstnärens egendomliga poesi skulle blifva
frånstötande och enformig. Ty huru steril än den natur
är, som han framställer* huru ohyggliga och fattiga
än hans kustpartier tyckas vara, huru ogästvänliga de
nakna klipporna möta oss, huru kyligt hafvet och huru
olycksbådande luften tyckes vara, så öfverskimras de
dock af en poetisk färgstämning, som från konstnären
meddelar sig åt lufteri, från luften till jord
och haf och från alla tre till åskådaren. Detta
är förnämligast fallet i den stora «Utsigten vid
norska kusten» med sin förträffliga belysning och
sin rikedom oaktadt all ödslighet, men en ödslighet,
i hvilken man känner sig lycklig, - och kanske i ännu
högre grad i den nykomna «Aftonstamning», der haf
och himmel i allt sitt vilda hot sym-pathisera med
våra känslor och i sin verkan ypperligt understödjas
af det sorgliga staffaget, - en nedbrunnen stuga och
ett skeppsvrak. Här är den stormiga luften på sin
plats, och den dystra stämningen befogad, hvadan det
hela ej gör intryck af uppgjordt patlios och tomhet,
utan af lif och sanning.
Eri verklig naturpoet är äfvenså Holm, som bjudit
på två svenska och två tyska bilder. Af de svenska
är «Landskap från Qvickjocks lappmark» en ypperlig
tafla med naturtrohet och frihet från maner, hvarvid
särskildt bergen äro väl återgifna, och det nykomna
«Svenska landskapet» är på samma sätt lyckadt
och troget, ehuru vattenskummet ej är så lätt och
brusande, som det kunnat vara. Att himlen i båda
taflorna är stormig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
