Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
i «Storbofallet» har en alltför grön, öra dekorationen
i Vargklyftan påminnande ton, för att vara fullt
sann vid dagsljus, och Wahlqvists månsken påminna
äfven om kända theaterdeko-rationer, hvaremot hans
skånska «Utsigt» icke är förkastlig, ehuru den är
hård t och porslinsartadt målad. Slutligen har äfven i
sista veckan Cantzlers »Landskap från Sabinerbergen»
låtit se sig. Sanningen att säga, är det en tafla,
som icke saknar goda enskilda partier, hvilka äro
med flit utarbetade och med sanning återgifna. -
men blott i och för sig sjelfva. Det hela saknar
sammanhållning och djup, färgmotsatserna stå
oförenade, emedan den sammansmältande luften icke
finnes der; vi sakna luftperspektiv i täflan, derföre
finnes det ej heller djup och poesi i henne. Hon
är flack som en relief. Ligger häri måhända någon
reminiscens hos konstnären från andra dagar, då
han handterade mejseln och naturligtvis såg tingen
plastiskt? Ett djerfvare språng kan man knappt tänka
sig än från bild-huggeriets objektiva verld ned i
landskapsmålningens subjektiva känslovågor. Lyckas
det, - då är den djerfve springaren en trollkarl.
Dermed är det egentliga landskapet afslutadt. Återstå
marin- och arkitekturmålarne. Ehuru Sverige är ett
hafomfarn-nadt land liksom Norge och Danmark, måste
det dock gifva vika för dem båda i sjömålningen, der
isynnerhet det senare står på en höjd, som torde kunna
tafla med det bästa, den europeiska konsten i denna
stund kan erbjuda. Om vi icke hit räkna Nordgren, som
ligger landskapet närmare, och hvars uppgift icke är
att måla vattnet såsom element och menniskan i strid
dermed, så hafva vi icke många namn att uppvisa,
och bland dem äro Albert Berg och Cedergren de enda,
som förtjena något afseende. Albert Bergs «Motiv från
Scheveningen» tillhörande national-museum, är ingen
skapelse af första ordningen, åtminstone ej hvad
vattnet beträffar, hvilket i sanning för en vanlig
blick är obegripligt, hvaremot luften har en lyckad
stämning. I hans andra tafla, «Utsigt i Bohuslänska
skärgården», är vattnet, som strömmar öfver klipporna,
troget och bra och luften likaledes oklanderlig,
men förhållandet fartygen emellan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
