Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
daljer, utmärkta för mycken noggrannhet ocli finhet
i utförandet. Vi kunna blott icke fullt förlika
oss vid det tomma allegoriväsende, som i dessa och
likartade konstföremål drifver sitt spel. För att
gifva kraft och lif åt en sådan framställning, bör
man vara stark i formgifningen som de gamle, hvilka
förstodo den underbara konsten att gifva personligt
lif åt abstrakta begrepp, eller ock bör man ega någon
framstående förmåga i att karakteristiskt komponera
och i en mera rörlig sammanställning klart uttrycka,
hvad meningen är med minnespenningen. De evigt
återkommande draperade damerna, som skola föreställa
alla möjliga och omöjliga väsenden, göra oss snart
likgiltiga för en konst, hvilken dock en gång stått
så högt och ännu har en så vacker uppgift.
Inom den egentliga bildhuggarekonsten fann man på
den svenska sidan icke mera än tvenne konstnärer, då
Kjellberg, tyvärr, icke var representerad genom ett
enda arbete, hvarmed han kunnat visa sina landsmän,
huru han motsvarat de stora förhoppningar, man på
honom byggt, och huru han begagnat deri följd af år,
under hvilka han på allmän bekostnad haft tillfälle
att idka studier och arbeta framåt i den skola,
som södern erbjuder våra efter skönhet törstande
konstnärer. Utom plastikens område falla åter
ohjelpligt Södermans båda grupper, hvilka med en
fullkomligt pittoresk anordning dock förena ett mycket
godt öga för det verkliga lifvet och dess egendomliga
smådrag. Men plastik är det icke - och blir heller
aldrig. Återstå mästarne, Qvarnström och Molin.
Om Qvarnström icke af naturen är begåfvad med det
vägbrytande snillets gudagnista, så eger han dock
alla de egenskaper, man eljest kan fordra af en
utmärkt konstnär: en sund och oförvillad blick
på lifvet och naturen, en i de allra flesta fall
bestämdt utpreglad stilkänsla, så att han klart
inser sin konsts fordringar och gränser, dessutom
en starkt sjelf-kritisk insigt om gränserna för
sin egen förmåga, och dertill slutligen grundliga
och omfattande studier. Följden af dessa utmärkta
egenskaper är också den, att Qvarnström aldrig kan
åstadkomma något medelmåttigt, om han också ej kan
skapa mästerverk af första rang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
