Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
märksamhet i anspråk, och hvilket äfven, ehuru
ej utstäldt inom riksmuseets murar, dock tillhör
den sköna konstens område och äfven med allt skäl
kan anses som den märkligaste produkten af svensk
bildningsgåfva vid den slutade expositionen, vi mena
den stora fontänen i utställningsbyggnaden.
Por att lösa den gifna uppgiften att med en
springbrunn af jättelika dimensioner dekorera
hufvudplatsen under lanterninen i industripalatset,
gjorde konstnären åter ett af sina lyckliga grepp,
då han sam inansatte den af en väldig skål med sin
fotställning, på hvilken figurer ur nordens mythologi
skulle fantastiskt skimra fram genom den från skålen
städse nedfallande slöjan af vattenperlor. Tanken i
det hela är utan gensägelse både djerf och vacker,
skålens former och hela fontänens proportioner äro
storartade och lyckliga, och man kan lätt förstå den
förtjusning, som fattat alla menniskor, då de midt
i den omgifvande lyxen, under det lätta glastaket,
stått inför denna sällsamma skapelse, hvars halft
ofattliga former mystiskt tilltalade känslan, på samma
gång ögat smektes af det droppande perlregnet och af
den rosenröda skiftning, som småningom gipsen antog,
särdeles i den väldiga skålen. Man kunde med allt skäl
komma öfverens om, att det hela såsom en improviserad
dekoration i ett improviseradt sommarpalats var af
en öfverraskande och förträfflig verkan, och man
gaf sig knappt tid att kriticera detaljen eller göra
sig reda for det dunkla i sammansättningen, omgifven
som man var af bländande föremål af alla slag, och
hänförd af den poesi, som ovilkorligen strömmade ut
ifrån hela det med lyckad inspiration improviserade
konstverket. Men så kom tanken att föreviga det,
att gifva det en monumental betydelse genom gjutning
i bronz och uppställning på en offentlig plats. Det
ligger i dessa båda handlingar en djupt allvarlig
betydelse. Bronzen förevigar det värdiga liksom det
ovärdiga; uppställning på en offentlig plats är en
handling, hvilken för den senaste efterverld skall
utvisa, hvilken ståndpunkt på smakens skala vårt
land och vår tid innehaft. Nåväl, vi undra just,
om alla de, som ifrat för ett sådant förevigande,
gjort sig den enkla frågan: är detta lyckade
tillfällighetsalster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
