Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theologisk Literatur: Om den hel. Skrifts Inspiration. Dogmatisk afhandling af D:r C. Warholm. - Den Christeliga Dogmatiken enligt lutherska kyrkans bekännelseskrifter framstäld af C. O. Björling. Förra delen: Den christeliga dogmatikens vetenskapliga grundläggning. - Gud är icke de dödas Gud, utan de lefvandes Gud. Predikningar af S. Vögelin. Öfversättning af E. Rönnbäck. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
öfrigt står icke menniskan i samma förhållande till
gud och de osinnliga makterna som t. ex. stråken
till violspelaren. Väl kan man bildlikt säga, att Gud
spelar på oss såsom på instru-menter, att toner från
en högre verld strömma fram genom oss och dylikt; men
vi äro icke döda utan lefvande instrumenter, och detta
sjelfmedvetna lif i oss är en i evighet bestående
protest mot alla mekaniska inspirationsläror. En
dogmatisk spekulation, som hvilar på pantheistiska
grundförutsättningar kan upptaga och försvara förf:s
theorier, ty enligt pantheismen äro vi menniskor
egentligen blott flöjtpipor, som få ljud genom
en annans anda, och hela vårt lif är blott ett
kapitel af en ändlig guds (den s. k. verldsandens)
historia; men från synpunkten af en theistisk och
sannt kristlig filosofi äro sådana föreställningar
rena - inkonseqvenser. Härom antaga vi, att förf. icke
tvistar med oss. - Hvad beträffar förf:s yttrande, att
blott den inspirationslära, som visar, att skriften
i allt är Guds ord, på ett tätt och tillbörligt sätt
förklarar skriftens uppkomst och ursprung, så hvilar
det på den ofvan antydda (obevisade) förutsättningen,
och står eller faller med den. För att få en lösning
på problemet, återstår derföre ännu att uppvisa det
inre förhållandet mellan sjelfva uppenbarelsen (: «Gud
var i Christo och försonade verlden med sig sjelf»),
tippenba-relsehistorien (de s. k. heliga skrifterna)
och menniskans sannt religiösa behof (hennes behof
af försoning). Först sedan detta inre förhållande
är lagdt i dagen, kan man vetenskapligt afgöra,
huruvida man med kyrkofäderna eller med Chemnitz,
Gerhard, Quenstedt m. fi. måste antaga, att allt
i skriften är, så väl till innehåll som form, Guds
verk, eller huruvida man med Bech, Lange, Luthardt,
Weiss m. fi. nyare theologer skall fasthålla,
att Guds andas visdom och råd om vår salighet är
afslöjad i den hel. Skrift, ehuru icke allt är
tillkommet genom en mekanisk verbalinspiration. Kan
förf. verkligen bevisa, att det ligger omedelbart i
uppenbarelsens begrepp, att en ingifvelse af sjelfva
orden till uppenbarelsehistorien är nödvändig, för
att uppenbarelsen skall kunna vara ett saliggörande
faktum, då skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
