Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Född var Cromwell i en samhällsställning, som
illa stod tillsammans med hans äregirighet: hans
fader var bryggare. Redan som pojke visade han
de gryende anlagen; genom sin vildhet var han
grannarnes förskräckelse. Och sedan han inträd
t vid universitetet, blef också der hans bana
utmärkt af alla de laster, som kunna trifvas vid
en högskola. Liderlig var den blifvande fromlingen
så godt som någon af det glada Englands glada
söner; unga qvinnor blefvo rof för hans lus’ar;
vid spelbordet förslösades modrens och syskonens
förmögenhet; i Bacchi tjenst förvärfvade han
denna pussiga. rödsprärigda hy, som senare väckte
uppmärksamhet. Också blef lärdomen der-efter; vid
senare år hörde man med löje hans latin, och hans
brefvexling vittnade ej om någon god underbyggnad.
Efter sådana ungdomsbragder drager sig den utlefvade
gentlemannen tillbaka i familjelifvets lugn. Och vare
sig nu att ång-rens matk begynt gnaga på syndarens
njurar, eller att han låtsade en förändring, som
kunde vara honom till gagn, alltnog man finner honom
snart inne i tidens andliga rörelser. Oliver begynner
lefva på nåden och fördöma verldens fåfänglighet,
han har blifvit ett Guds barn och han för i munnen
de heliga männens ord i Konungaböckerna och Psaltaren.
Men under den kristliga askan glöder ännu den
verldsliga elden. Under det läpparne lofva Herren,
och knäna böja sig till brinnande böner, ropar
hjertat efter ära och makt. Också hade det ej
för den nyfödde puritanen gått bättre än för det
utsväfvande verldsbarnet att sköta sina enskilda
angelägenheter. Böner och konventiklar upptogo nu,
likasom fordom spelbordet, hans tid; prester och
kringresande predikanter förtärde nu, liksom fordom
lättfärdiga qvinnor, hans penningar. En genom nytt
arf tillkommen förmögenhet smälte bort, och Oliver
var ej mannen att genom stilla arbete upphjelpa
sin ställning. Andra utvägar måste tillgripas. Han
blef en af desse män, som lefva af revolutioner,
som hafva allt att vinna och intet att förlora,
som begagna sig af missbruken och fröjda sig åt
missnöjet. Och hvad han isynnerhet visste att begagna,
var denna enthu-siasm, hvars natur han under flera
års gudsfruktan lärt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
