Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
från en dissection af den Stuartska statsmannakonsten
och ett uppvisande af revolutionens nödvändighet,
gör Guizot rättvisa åt Cromwell som statsman,
och rättfärdigandet öfvergår till och med till
beundran. Fritt och otvunget skänker han sina
sym-pathier åt denne öfverlägsne ande, åt hans sunda
och storartade politik, åt hans mod och okufliga
kraft. Att han hejdade revolutionen, att han satte
våld mot våld och med maktspråk tillbakavisade orons
lössläppta stormvindar, är för Guizot icke ett fel,
utan hans största ära, icke ett egoistiskt affall
från forna grundsatser, utan en naturlig följd af den
sunda medborgerlighet som följde honom alltifrån det
första ögonblicket, då han höjde sin röst och sin arm
mot förtrycket. Guizots Cromwell är en stor man, en
sådan född herrskarenatur, hvars ärelystnad icke är
något annat än medveten inneboende storhet. Men att
herrska är också hans hufvudmål. Att erhålla makten
och alt bibehålla sig dervid var denne starke andes
A och O. Hvarje hinder måste krossas på denna väg;
hvarje medel blef heligt för detta mål. Också förstod
han ju att använda alla möjliga medel, öfvertalning
och våld, öppen strid och smygande list. Och bland
dessa medel var äfven - religionen och den religiösa
hänförelsen. Cromwell var uppfödd inom puritanismens
spher; dess språk, dess lifsåskådning, dess vanor hade
blifvit hans egna; han behöfde ej ikläda sig dem såsom
en mask. Men de voro icke heller hans lifs innersta
kärna. Han var icke en usel skrymtare, som med full
medvetenhet ljög; men hans storhet ligger icke heller
i hans tros värme. Hans lifs medelpunkt var icke Gud,
utan det egna jaget, målet för hans sträfvanden icke
Kristi rike, utan först och främst Englands.
Resultatet af Guizots framställning kan då sålunda
angifvas, att beundran för statsmannen förökas,
hatet mot våldsmannen förminskas, men föraktet
för skrymtaren står till sin väsendtli-gaste del
ännu qvar.
Ett annat ljus har en annan författare kastat öfver
Cromwell, och det är nästan märkvärdigt att Guizot
efter honom kunnat se bort från detsamma. Den
egendomlige, burleskt snill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
