Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
konstitutionella frihet. Deraf förklaras ock den
strängt konservativa riktning, som hos honom så
starkt framträdde under de senare åren, och som
af de konungske och omstörtningens män förklarades
såsom ett affall från de forna grundsatserna, såsom
ett vittnesbörd om falskheten och egoismen i hans
väsen. Den var intet annat än en protest af hans ärfda
och förvärfda medborgerliga anda emot revolutionens
ytterligheter.
På samma sätt har man misstagit sig vid tecknandet af
mannens första karaktersutveckling. Berättelserna om
hans vilda ungdomslif hafva bevisat sig vara en dikt,
åtminstone utan någon historisk sannfärdighet. Så
finnes ock ingen grund för uppgifterna om hans
ekonomiska obestånd eller om hans oförmåga att sköta
sin förmögenhet.
I stället hafva positiva och öfvertygande
bevis blifvit framlagda för verkligheten och
sanningen af den andliga förändring, som hos honom
försiggick under det stilla, husliga lifvet i
Huntingdon. Hans egna bref och tillförlitliga åsyna
vittnen skildra densamma: Synden framträdde i sin
nakenhet för hans själ. Lagens hammare slog på det
hårda hjertat. Förfäran och ångest grepo honom;
han kämpade och bad; hans nätter voro q valfulla,
syner och anderöster oroade honom. Sedan kom efter
lagens qval Evangelii frid. Herran bönhörde, och
nåden strömmade in i hans själ; Kristus blef hans lif
och hans lif blef en kristens. Det var samma process
som väl ännu i dag försiggår i mången menniskas själ
och som alltid blifver en hemlighet fik* hvar och
en, som ej erfarit densamma. Det låg deri mycket af
tidens sjukliga öfverdrifter, men den var icke dess
mindre den fullaste verklighet. Och denna utveckling
blef bestämmande för mannens senare lif. Trons
värma, öfvertygel-sens innerlighet, det kristliga
lifvets fullhet öfvergåfvo honom aldrig. Denna tro
var stundom besmittad af farliga irrläror, detta
kristliga lif var ej utan en viss sjuklighet; man
hör åter-Ijud af satserna om den troendes ofelbarhet
och syndfrihet; man måste förundra sig öfver, att en
så sund natur kunde så hän-gifva sig åt svärmeriets
inspirationer. Men med allt detta var dock hans lif
i Gud och Kristo det djupaste allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
