Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur. Lifvet på landsbygden. Noveller och skildringar af förf. till «Agnes Tell«. I. Af F-dn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
got sjukligt,, och ondt botas ej med ondt på det
sedliga området: mindre helig och mera friskt manlig
skulle derför denna för-öfrigt så goda och rättsinniga
natur i hög grad fått våra sympatier. Med allt detta
är dock, såsom nämndt, Olava sjelf åtminstone,
en särdeles poetisk karakter, om hon också eger
ett starkt syskontycke med «Tuva», ehuru hon, till
följd af de mera ordnade förhållanden, i hvilka hon
uppväxer, ej drifves till samma ytterlighet och derför
äfven går en naturligare utveckling till möte.
Innehåller «01ava» reminiscenser af ((Tuva», gör Finn
Gul-lek detsamma i måhända lika grad i förhållande
till «Tatarnes son». P in n Gul le k tillhör äfven,
åtminstone på mödernet, samma föraktade stam, och
ehuru hos honom mindre krafter röra sig och han
blifver införd i mindre starka konflikter, hvarför
äfven hans slut är mindre tragiskt, företer han dock
i grunden samma karakter som Gunerus Friberg. Den
vackra och ljusa Majengel, som utgör ljuset på
hans eljest mörka och till förderfvet ledande väg,
är en figur tecknad med enkelhet och sanning. Dock
är det ej utan att äfven hon hos oss framkallat
en erinring. Förmodligen är det icke första
gången förf. får höra att hon något påminner om
Björnstjerne-Björnsson så med afseende på motiv som
stil. I förevarande berättelse spörjes mera än vanligt
af denna frändskap, hvilken vi äro långt ifrån att
kalla ett fel. Yi anse det, såsom förut är antydt,
snart sagdt oundvikligt att dessa skildringar ur
folklifvet måste röra sig kring hvarandra temligen
liknande karakterer oah konflikter. Det är ytterst
tämjandet af en rå och vild kraft eller det fåfänga
bemödandet dertill, som utgör grundmotivet för dessa
teckningar från en åt sig sjelf lemnad natur. Detta
kan visserligen tecknas på mångahanda olika sätt4
men faran att förfalla i maner ligger dock här rätt
nära tillhands, äfven för en så fantasirik och med
folkets innersta lif förtrogen förf. som den här
ifrågavarande.
Förf. tyckes äfven sjelf hafva känt något sådant,
i det hon låter en väninna halft förebrående säga
att «naturmenniskor i hvarenda vrå blir dock, som
man sagt om en viss författarinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
