Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur. Lifvet på landsbygden. Noveller och skildringar af förf. till «Agnes Tell«. I. Af F-dn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
excellenser3 litet för mycket välmening», och följden
af denna anmärkning blifver en skildring af 2"vå
dagars gästbesök i ett hem på landsbygden. Här är
det det högre bildade lifvet, som utgör föremål för
förf:s teckning, men hon tyckes hafva hämnats på
sin väninnas smak härför genom att framställa just
ett sådant hem, som knappt har rättighet till detta
heliga namn. Ty hufvudpersonerna, de båda makarne,
vandra alldeles skilda vägar: mannen, en flärdfull
verldsman, deltager endast af complaisanse för sin
hustru, eller möjligen rättare hennes penningar, i de
enformiga och något skenheliga andaktsceremonier, med
hvilka hon söker fylla ett sjukligt och kärleks-löst
lif. Att teckningen är sann, dertill kan ej nekas,
likasom ej heller dertill att några ljuspunkter
verkligen finnas på täflan. Fru Bl i c h er är tecknad
med verklig mästarehand och äfven med en viss kärlek;
hos h är a d s h ö f din ge n åter kominer det tomma
och flärdfulla ej så fram, som vi hade önskat och
äro vana att hos förf:s figurer finna, så att man
egentligen blott får nöja sig med de omdömen derom,
som hans omgifriing fäller. Bipersonerna ifrån
den älskvärda Cecile ned till den stackars försupne
tingsskrifvaren och det slafviskt ödmjuka tjenstfolket
äro väl och konseqvent hållna.
I Många flammor och en låga göra vi åter bekantskap
med en teckning ur det lägre borgerliga lifvet, till
hvilken förf. rentaf ur verkligheten gripit sina
figurer, men utan att gifva dem den oundgängliga
konstnärliga omgestaltningen. Yis-serligon skulle
väl ett och annat kunna anmärkas mot den mörka
melankolikern Thiodolf T or n er, som snarare torde
hafva en konstruerande fantasi än verkligheten att
tacka för sitt upphof, men härvid vilja vi ej fästa
oss, helst de öfriga landtmäteri-biträdena äro rätt
friska och lefvande samt fru Bretzner en särdeles
präktig och praktiskt förståndig husfru i ett
landtligt hem, der hennes klokhet och grannlagenhet
sättes på rätt hårda prof. Men hvad vi måste anmärka
och som i hög grad förvånar oss är att f ö rf: s
eljest så säkra poetiska instinkt här öf-vergifvit
henne. Den kärlek- och giftassjuka Bothilda är
otvifvelaktigt menad komisk, men blifver rent af
ful. Hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
