Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samlade Svenska historiska Noveller af G. H. Mellin. Första och Andra häftena. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
känna detaljerna och tidens kostym, lika litet som den
historiske novellisten å andra sidan behöfver vara
vetenskaplig forskare. - Huruvida Herr G. H. Mellin
fyller detta mått, som vi ansett oss böra kräfva af
den historiske novellisten, kunna vi ej afgöra efter
läsningen af blott dessa tvenne häften. Vi kunna ännu
hvarken påstå eller förneka det. Väl vetande att ur
Herr Mellins penna framgått flera af de yppersta
noveller på vårt språk, vilja vi dock utan några
förutsättningar skärskåda dem, som. nu föreligga.
Den första, »Naema», förflyttar oss genast till
ängderna kring Karmel och Genesarets sköna strand. Det
är under de stora, betydelsefulla dagarne, då »den
store läkaren» fullbordade sina under och vandrade
mot sitt kors. Hufvudpersonerna äro en flicka,
som blifvit uppväckt från de döda i Kapernaum,
samt enkans son i Nain. Kring dessa gruppera sig
flickans fader, Hasub, hennes moder och broder,
en skarpt tecknad bild af den genomförderfvade
Judendomen, Bomaren Flavius, den göthiske legoknekten
Herigarius m. fl. Vi se hvilket grepp uti blotta
valet af ämne. Hvilken väldig kulturbild borde ej
uppstå af dessa personer, sammanförda i detta land
och vid denna tidpunkt. Novellen eger också en mängd
drag både af skönhet och karakteristisk sanning, men
gör ej i sin helhet det stora och gripande intryck,
som sjelfva stoffet låtit oss ana. Öfver de lyriska
naturskildringarna hvilar ett doft af det gamla
testamentets herrliga sätt att måla, men sjelfva
personerna skymma ömsesidigt hvarandra, hufvudsak
och bisak äro ej skiljda åt, intrycket blir ej ett
och odeladt.
»Jedvard Jorsalafar» är en liten fin tafla af
medeltida svärmeri. I motsatsen mellan det sätt,
hvarpå söderns qvinna berusar och den nordiska flickan
lockar till kärlek, ligger målningens estetiska värde.
»Sigrid den fagra» är den första berättelsen, som
hvilar helt och hållet på svensk botten. Man lockas
här ovilkorligen till en jemförelse med Hedbergs drama
öfver samma ämne. Sjelfva stoffet befinnes onekligen
genast vid första påseende vara långt mer egnadt för
en novell än för en dramatisk framställning. Och dock
har den konstnärliga behandlingen gjort »Bröl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
