Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colani, T., Religiösa föredrag. Öfversättning. I, II, III. - Robertsson, F. W., Predikningar. Öfversättning. - Parker, Theodore. Samlade Skrifter. Öfversättning af V. Pfeiff. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
handla det osinnliga, så kom det ohjelpligt till
korta. Religionen neddrogs till den plattaste moral,
ocli moraltheologien, bygd på en ofullgången ocli
empirisk spekulation, intog den gamla dogmatikens
plats. Och hade man under orthodoxiens ostörda envälde
laggt hufvudvigten på det guddomliga och derunder
något förnedrat det menskliga, alldeles såsom under
ka-tholicismens tid, så tog nu det menskliga ut
sin rätt i ett afseende, men glömde dervid nästan
alldeles bort det guddomliga. Allt blef bara menskligt
och «gement naturligt.» Denna kastning från den ena
ytterligheten till den andra framkallade slutligen en
reaktion. Man fick ögonen öppna för rationalismens
tomhet, och man ryggade tillbaka för materialismen
i Frankrike, deisrnen i England och neologien
i Tyskland. Ställningen var ock i sjelfva verket
ganska betänklig. Den gamla theologien hade från den
supranaturalistiska föreställningens ståndpunkt under
mer än tusen år framhållit för verlden sin vue af den
kristna religionen. Att denna ståndpunkt i praktiskt
afseende löpte ut i katholicism hade man erfarit,
och tillika insåg man, att den i rent theoretiskt
hänseende eller från synpunkten af sjelfva vetandets
begrepp var ohållbar. Men rationalismens sunda förnuft
gaf ingen bättre ståndpunkt för betraktelsen af det
andliga lifvet. Sålunda tycktes man stå i den tomma
negativitetens öken, förgäfves spanande efter en
ny tingens ordning. Den subjektiva idealismen med
sin position af menniskoanden såsom gud gaf heller
ingen ro, ty menniskoanden kände sig för svag att
vara «den ende» i tillvarelsen. En fördjupning
i det andliga lifvet inträdde dock småningom af
inånga samverkande orsaker, och genom Hegel och
Schleiermacher ingår den theologiska vetenskapen i
ett nytt utvecklingsskede. Man må nu säga hvad man
vill om desse tänkares filosofi - den fortjensten
hafva de åtminstone, att de, med insigt om den gamla
orthodoxiens ohjelpliga fall med supranaturalismen,
och med full kännedom om den kort förut herrskande
rationalismens inre vanmakt, rätt fattat och uttryckt
det andliga behofvet i theoretiskt afseende och
dermed äfven rätt uppställt uppgiften för den moderna
tlieologien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
