Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colani, T., Religiösa föredrag. Öfversättning. I, II, III. - Robertsson, F. W., Predikningar. Öfversättning. - Parker, Theodore. Samlade Skrifter. Öfversättning af V. Pfeiff. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
på förhand ana ett nytt framträdande af katholska
tendenser. Och sedan Hegel och Schleiermacher
gått bort i början af 1830, fick den återväckta
rättrogenhetens isskorpa nästan oförhin-dradt lägga
sig öfver de nyss så varma lifsvågorna. Man var
jägtad och ville hafva ro. Ett lugn inträdde ock,
men ett lugn före stormen. Den moderna anden samlade
sig till ett nytt genombrott. Detta kom oväritadt
och skakande med Strauss’ historiska och dogmatiska
kritik. De sår, som den moderna theologien redan i
sitt första framträdande hade slagit, voro öfverdragna
med den nya rättrogenhetens plåster, men de voro icke
helade inifrån. Man tycktes dock hängifva sig åt en
sådan illusion. Denna ref Strauss sönder, och han
gjorde det skoningslöst, ty det gälde den nyvaknade
forskningens lif eller död. Detta är hans stora
förtjenst - trots alla hans historiska och filosofiska
misstag för öfrigt. Att Strauss’ verk skulle framkalla
buller i de theologiska lägren var naturligt. Alla
ansågo sig anfallna, och alla sökte att försvara sig,
många af den moderna theologiens män såväl som alla
den rättrogna orthodoxiens anhängare. Striden tog
sålunda fart, och segern syntes oviss. Att Strauss
låg öfver i sin kritik af supranaturalismen och af den
herrskande theologiens halfvetenskaplighet och slappa
samvete, lär icke nu mera kunna förnekas, men han var,
liksom det föregående århundradets rationalister,
underlägsen genom sin tomma negativitet, ty på denna
kunde verlden icke lefva. Sinnena be-höfde andligt
bröd, men Strauss gaf blott kritikens upplösande
och renande salt. Ännu radikalare var i detta fall
Feuerbach. Från detta negativitetens helvete ville man
derföre friköpa sig för hvilket pris som helst. Härvid
betedde man sig högst olika. Att endast få voro rika
nog på andlig kraft att betala det rätta priset,
nemligen ett fortsatt, förtröstansfullt arbete på
lösningen af den moderna theologiens positiva uppgift,
är lätt förklarligt. Några sådana funnos likväl,
och om dessa skola vi tillägga några ord sedan. Alla
de andra åter, en stor hop, bäfvade tillbaka för de
många svårigheterna i den förtviflade ställningen,
förblandade dessa med omöjligheter och inslogo
derföre, vare sig af tvång eller af böjelse, en
beqvämare väg. Den supra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
