- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
483

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

483

målades en glad förväntan; halfhögt yttrades med
en ton, som antydde att talaren var välkommen:
«Mr. Macaulay! Macaulay is up!»

Det fanns intet’ imponerande i den personlighet,
som nu begynte sitt föredrag. Endast ett par klara
blå ögon under en höghvälfd panna upplyste de groft
tecknade ansigtsdragen hos en liten snedvriden
figur. De första orden från den nye talaren verkade
ej heller tilldragande. Utsagda i en affekterad
ton och med en obehagligt hväsande röst, stötte de
snarare bort åhöraren. Men detta intryck varade ej
mycket längre, än tills bänkarne voro fyllda och
Huset i ordning. Knappt voro de första inledande
meiiingarne gångna öfver talarens läppar, så kändes
det, att en öfvermägtig ande här dref sitt spel. Allt
högre och klarare ljudade stämman, allt lifligare
blef vexelverkan mellan talaren och åhöraren,
med en hastighet, som växte i hvarje ögonblick,
framvällde en ström af de kraftigaste ord och de
rikaste tankar. Med eller mot sin vilja rycktes alla
med i tankarnes och ordens snabba flygt; man hade
knappt tid att andas, för att uppfånga de lifliga
skildringarna, de bitande epigrammerna, den slående
bevisningen. Den lyssnande tystnaden afbröts endast
kort och sagta af de oundgängliga «hear, hear», «oh,
oh»; kritiken såväl som bifallet afväpnades; man hörde
och beundrade; man såg på hvarandra och’bäfvade;
huset var «in a sensation.« Och det var dock intet
prunkande loftal, ej ens någon ljungande philippik,
som frambragte denna verkan. Ej djerfva bilder, ej
klangfulla ord, utan tankarnas klarhet och framförallt
deras skärpa och lif var det, som väckte sinnena och
band dem i fängsel. Talaren begynte med ett kort
försvar for Whiggernas politik, några utfall mot
Tories och några skarpa ord till Sir Robert Peel,
för att derefter öfvergå till en skildring af den
politiska ställningen och framläggande af de skäl,
som tvingade till billens antagande. När han slutat,
genljöd salen af de återhållna bifallsropen; Wkigs och
Tories förenade sina «cheers.» Partikämparne fällde
för ett ögonblick sina vapen, för att egna talaren
sin hyllning,

Och detta tal, om hvars utförande
ögonvittnen lemnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free