- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
489

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

489

i fin känsla för språkets och formens renhet och
behag, lika mycket kan man väl hoppas, att det
Engelska underhuset öfver-träffar den Atheniensiska
folkhopen i aktning för förnuftets rätt och i
vaksamhet mot sophistens narrspel eller deklamatorns
känslosvall. Sjelfva naturen af de båda menigheternas
sammansättning gifver rätt till en sådan förmodan,
och tager man i betraktande den så olika arten af
deras bildning och uppfostran, så växer denna förmodan
till visshet.

Men om denna utveckling medfört en större sundhet
i den politiska diskussionen, så utesluter den väl
ingalunda det element, hvarigenom just vältaligheten
blir något mer än diskussion. Vår tid skulle icke
hos den parlamentariske kämpen tåla en Gorgias
spegelfäkteri eller en Aeschines’ samvetslöshet, men
den förebrår honom säkerligen icke, om han tillegnar
sig den förres finhet och den senares behag. Derföre
att vi ogerna se honom framtaga de oärliga vapnen,
torde vi icke behöfva förneka honom trollkraften af
den vältalighetens ?egid, hvarmed Demosthe-nes såsom
fordom den Deliske Guden skakade motstandarnes leder.

Ty vältaligheten bör väl öfvertyga vårt förstånd,
men den är ingalunda inskränkt till denna uppgift
allena. I sitt förnuftiga handlande bestämmes dock
meimiskans icke af förståndets domslut allena,
utan äfven af känslans. Och att på detta senare
inverka, öppnar onekligen för talarens verksamhet det
rikaste fältet. Att öfvertyga är hans pligt, men att
öfvertala är också hans rätt, så länge menniskorna
icke behöfva blygas att hänföras af sanningen i
skönhetens form. Ofvertalande utan öfvertygande
blir bestickriing - och är ett fel. Ofvertygande
utan Ofvertalande kan för sig vara en förträfflig
sak, men blir ej annat än skicklig och grundlig
diskussion. Stä^rk öfver-tygandet med öfvertalriingens
makt och vältalighetens mäktiga konst skall fylla
ett mensklighetens behof.

Men proportionen mellan dessa båda elementer i
vältaligheten måste naturligtvis vara helt olika,
dels efter de olika ämnen, som behandlas, dels efter
de olika talarnes egendomlighet. Den ena vädjar
mer till förståndet £enom sin bevisning, den andra
förutsätter bevisningen och använder sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free