Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Samlade Skrifter af Erik Johan Stagnelius. Första och andra häftet. - Riddar Herburt och Jungfru Hilde. Kärlekshistoria i åtta äfventyr, berättad af Victor Emanuel Öman. - Dikter af Frans Hedberg. - Småbitar på vers och prosa af Lea. Ny följd. - Luisella. En qvinnomodells öden. Skildringar ur konstnärslifvet af Acharius. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
den frågan: är poesien måhända icke en konst, är
det ingenting man behöfver kunna för att utöfva den,
har hon ej som de andra systerkonsterna en teknik,
hvilken man måste in-hemta, innan man vågar knäppa
ett ackord på lyrans strängar ? Det vore dock i
sanning underligt, om den ena konsten skulle fordra
långa och mödosamma studier, i fall man vill komina
till den makt öfver materialet, hvilken är första
och oundgängliga vilkoret för hvar och en, som vill
förvärfva sig förmågan att i sinlig form gifva sitt
andliga innehåll ett skönt uttryck, - men deremot den
på visst sätt högsta och mest omfattande af dem alla
icke skulle fordra någon öfning och några förstudier,
utan vara gifven som en skänk af gode gudar, hvilket
dock ännu aldrig visat sig vara fallet med sådant,
som ensamt är frukten af arbete och flit. Prosodik
och metrik heta redan från gammalt de hjelpkunskaper,
som upparbeta och understödja kraften att bemästra
språket, hvilket såsom hvarje stoff i början är
mot-sträfvigt mot allt kufvande under lagar och
regler, men som i mästarens hand villigt och skönt
böjer sig till att fullgöra hvarje vink af hans
snille, och det så lätt och naturligt, som om den
metriska formen vore dess hvardagsdrägt. Det är
dessa hjelpkunskaper, hvilka hos de gamle hade en
så vigtig betydelse och äfven ledde dem fram till
skönhetens mål på en väg, som visserligen numera är
omöjlig att beträda, utan att dock dessa medel äro
mindre vigtiga för oss, emedan vi just af de gamle
bäst lära oss att behandla, hvad man skulle kunna
kalla poesiens generalbas eller harmonilära. Det
är dessa hjelpkunskaper, som tyckas allt mera och
mera till sin sanna betydelse blifva en gåta för
verskonstens idkare, hvilka skrifva vers på samma sätt
som man dansar en francaise, - nöjd blott det går,
utan afseende på takt, musik eller steg. Och det
är emot detta sjelfsvåld inom en literatur, annars
både beskyld och berömd för sin formlust, som vi
våga inlägga en allvarlig protest. Följden af detta
sjelfsvåld och denna vårdslöshet blir en dilettantism,
som på det poetiska området är vida farligare och kan
bli vida allmännare än på den bildande konstens, just
derföre att poesieris material tyckes jemförelsevis
vara betydligt lättare att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
