- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
499

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Samlade Skrifter af Erik Johan Stagnelius. Första och andra häftet. - Riddar Herburt och Jungfru Hilde. Kärlekshistoria i åtta äfventyr, berättad af Victor Emanuel Öman. - Dikter af Frans Hedberg. - Småbitar på vers och prosa af Lea. Ny följd. - Luisella. En qvinnomodells öden. Skildringar ur konstnärslifvet af Acharius. Af C. R. N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

499

handtera. Men för dilettantismens raseri bevare oss
sångens milde gud! Den rena oförmågan är oskadlig;
åt hennes alumner kan en kyrkostöt i sångens tempel
utan någon fara att bli missförstådd eller vara för
strängt kritisk, framsäga sitt varnande: «procul
este profani!» Värre är det med dem, som vunnit en
i flere fall högst förtjent berömdhet och blifvit
älsklingar inom vissa rymder, men som, ur stånd att
bedömma omkretsen af sin egen förmåga och i saknad
af tillräckliga studier, försöka sina vingar inom en
luft, i hvilken de ej äro egentligen kallade att höja
sig, samt derigenom på en gång skada sig sjelfva och
den publik, hvilken lärt sig älska deras talang och
tro på deras ofelbarhet.

Det gör oss ondt att nödgas säga, att de bland
de antecknade poeterna, som vi åsyfta med denna
anmärkning, äro Hedberg och Lea, den förre
hufvudsakligast i häris ((Fosterländska bilder»,
den senare i de lyriska styckena. Utom det att
Hedbergs «Bältespännarne» i poetiskt hänseende är
en ganska underhaltig produkt (jemför t. ex. slutet
med gången i det hela!), är den, formellt taget,
rent misslyckad, vittnande om ringa insigt i
konsten att bygga en välljudande meter. Det hör
der till vanligheterna, att tvåstafviga verber och
substantiver få stamstaf-velsen kort, ehuru den är
betonad, hvaremot ej så sällan korta eller tonlösa
stafvelser göras långa, d. v. s. få en tonvigt,
som de icke ega och ej kunna uppbära. Vidare
göras enstafviga och såsom sådana nödvändigt långa
verbal- och substantivformer till korta, medan åter
versens hufvudton ofta faller på korta biord, såsom
enstafviga pronominer och praepositioner. Dessutom
herr-skar ingen följdriktighet, utan den brokigaste
villervalla gör sig gällande i versen, hvarigenom
naturligtvis dess lagbundenhet upphäfves och det blir
en fullkomlig onödighet, att innehållet affattas i
ojemna rader. Så får man t. ex. stundom se några rader
från hvarandra, ifrån och ifrån, vidare emot och emot,
likväl och likväl, intill och intill, också och också,
uti och uti, uppå och uppå, fastän och fastän. Sin
höjdpunkt når detta förhållande i tredje sången af
«Bältespän-narne», der den rythmiska ode-formen,
som bortkastat rimmet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:34:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid66/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free