- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
501

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Samlade Skrifter af Erik Johan Stagnelius. Första och andra häftet. - Riddar Herburt och Jungfru Hilde. Kärlekshistoria i åtta äfventyr, berättad af Victor Emanuel Öman. - Dikter af Frans Hedberg. - Småbitar på vers och prosa af Lea. Ny följd. - Luisella. En qvinnomodells öden. Skildringar ur konstnärslifvet af Acharius. Af C. R. N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

vädjandet till en konsterfaren blick inom en sfer,
hvilken dock icke är hans egentliga och egendomliga.

Samma förhållande är äfven med Lea i hennes lyriska
stycken. Man möter på många ställen samma fel i
rythmen och samma svaga rim, som i synnerhet äro
märkbara i de allvarliga stycken, med hvilka den
lefnadsgiada författarinnan ansett sig böra liksom
blanda bort eller rättfärdiga de mera lustiga och
friska. Äfven hos henne kommer det bästa fram, när
hon är sig sjelf utan främmande tillsatser och ej gör
för sina krafter orimliga försök. Så är hon bäst,
när hon trampar fru Lenngrens fjät eller anslår
toner, som påminna om Brann eller Sehlstedt. Så
i «Ungkarlsalbum», mindre i den något hårda och
osköna ^Gratulation till en gammal ungkarl», vidare
i «Hög ålder», som fullständigt liknar den stora
föregångerskans maner, samt i «Gamle skollärarn»
och «Till månen», hvilka senare, i synnerhet i
slutstroferna, utmärka sig för en ganska lycklig
humor. I de prosaiska berättelserna är förf. fullt sig
sjelf, ehuru icke alltid lika lyckad. «Bref till Lilly
under expositionen i Stockholm» samt «Sista försöket»
äro ett par rätt väl tecknade historietter med några
raskt och lefvande utförda por-trättskizzer, som väcka
mycket nöje, i synnerhet klockaren Säll-man med sin
poetiska skriflust i den förre och den godmodige
kapten Mese i den senare. Deremot äro de öfriga
prosaiska styckena mera bagateller, och «En liten
lustresa», som - vi vilja icke säga: affekterar, men
dock icke ogerna vill vara en humoristisk uppfattning
af en annan verklighet äri den hvardag-liga i hemmet,
är för mycket färgad af den ensidighet och den
undran öfver allt främmande, som så ofta på utländsk
botten gör alla nordbor liksom till innebyggare i
ett enda, visserligen stort och hyggligt, men dock
kälkborgerligt och småaktigt Kråk-vinkel.

Deremot äro «Kiddar Herburts» och «Luisellas»
författare konstnärer såväl i ämnets afrundning och
gestaltning, som i behandlingen af den språkliga
formen. Den förre har redan längesedan gjort sig
ett godt namn inom den nyare svenska literaturen,
dels genom sina öfversättrlingar af Euripides’ «Medea»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free