Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Union. B. Duncker: Om Revision af Foreningsakten mellem Sverige og Norge. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre ut. De svenska ledamöterna skola fordra
orimligheter och de norska skola inga orimligheter
bevilja.
Hr Dunker har rätt, - om ståthållarefrågans behandling
verkligen utvisade en sådan grundskilnad mellan de
båda folken i uppfattningen af Unionen. Om Sverige med
all magt vill öfvervälde i Föreningen, underkufvande
af Norge och brytande af Unionsurkundens principer,
då var denna frågas innersta kärna intet annat än
den bittra frukten af misstänksamhet och öfvermod,
då är ock föga att hoppas, ännu under årtionden,
för Unionens utveckling. Om det Svenska folket under
ett halft århundrade gått och burit på mörka tankar,
ångrat 1814 års politik och sinnat uppå att göra om
den igen, om det var de planerna, som i förtid bröto
fram under 1860 års debatter, om Kielertraktaten ännu
spökar i dess håg och om man ännu vill försvara satsen
om Norska Grundlovens traktatsnatur, då instämma vi
med Hr Dunker deri, att revisionsakterna ännu för
långa tider måste hvila på sina hyllor, för att i en
framtid bära vittne om oenighetens dårskaper.
Men Hr Dunker skall få svårt att bevisa dessa sina
förmodanden; 1860 års företeelser kunna ses i ett
vida bättre och hoppfullare ljus.
Den synes oss hafva egt, denna strid, tvenne sidor, en
som man gerna vill glömma, en annan som man väl måste
begrunda. Den som man bör glömma, har Hr Dunker mycken
benägenhet att visa oss, den som bör betraktas ser
han i en, enligt vårt förmenande, felaktig dager. Vi
tro nemligen först, i olikhet med Hr Dunker, att
striden till en god del var en »Skjsen-detrsette
mellem vrede folk«. Passioner voro i rörelse och
bittra ord vexlades, ovisliga anspråk ställdes mot
obehöriga fordringar, småsaker gjordes till stora ting
och vigtiga saker behandlades oförsigtigt, stormodet
blåste upp sig och öfvermodet slog på sköldarne;
det var icke något hugneligt skådespel. Men vår tid
behöfver ej betrakta det som ett sorgespel, ty vi ha
sett, eller vi ana den lyckliga upplösningen. Folken
voro vreda, men af den vrede som går öfver; sådan
kan ju ibland utbryta mellan vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
