Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Union. B. Duncker: Om Revision af Foreningsakten mellem Sverige og Norge. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Hvad slutligen ståthållarefrågan och dess afgörande
beträffar, så skulle vi för vår enskilda del
hafva benägenhet att göra Hr Dunker ett visst
medgifvande. Dock icke, det frukta vi, ett sådant,
hvarmed Hr Dunker sjelf kan blifva belåten.
Huru oangenämt det än kan vara att återtaga ett så
utnött ämne, måste vi dock, för att bättre fatta
sjelfva kärnpunkten af Hr Bunkers obenägenhet
för revision samt hans ovilja mot den svenske
Justitiestatsministern, ett ögonblick dväljas vid
de ömsesidiga fordringarna och beskyllningarna i
denna fråga.
Ett genomgående drag i vår unionella utveckling
har onekligen varit, att Sverige framförallt
betonat enheten uti Unionen, Norge deremot, af
lätt förklarliga skäl, mera sett på åtskilnaden
derinom. Här i Sverige har man betraktat som ett
bräckligt och fåfängligt ting den Union, som icke
får stödja sig på gemensamhet i reela ärender
och i de båda folkens tänkesätt och intressen och
som sålunda icke kan utveckla sig till en verklig
enhet. Och hvad Norge häremot hade att invända,
ville man från svensk sida icke godkänna, icke ens
rigtigt begripa. Om sättet att förbättra denna
Union torde man också stundom hafva haft något
vådliga och felaktiga föreställningar. Det var först
ståthållarefrågan som öppnade mångas ögon derför,
att en helt annan sak än enhetens genomförande
var att i första rummet akta uppå. Hr Dunker torde
hafva rätt deruti, att Svenskarne förut icke rigtigt
satt sig in på Norrmännens ståndpunkt. Norge egde
af ståthållarefrågan den vinsten, att först der
på ett iögonenfallande sätt och i en vigtigare sak
hafva fått inför hela svenska folket ådagalägga sina
verkliga anspråk. Förut hade man litet skämtat med
dess fordringar rörande flaggor, vapen, sigiller,
titlar och rangordning, hade deri velat se blott
småaktighet och grällystnad, och hade derföre också
talat om de »oupphörliga eftergifterna» åt Norge. Nu
upplystes de, som förut derom varit i okunnighet,
att bakom dessa Norges fordringar låg ett allvar,
som icke kunde tåla att missförstås och att Norge
utan något vidare och allratorst ville hafva erkänd
den fullkomliga likställigheten med Sverige.
Det syntes och hördes mer än väl under frågans
beharid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
