Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Union. B. Duncker: Om Revision af Foreningsakten mellem Sverige og Norge. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
menar Justitiestatsministern; frågan om
ståthållareembetets upphäfvande är en sådan
fråga, fortsätter han. Och derföre måste deri
afgöras i sammansatt Statsråd, fullföljer han. Att
denna slutledning är formellt riktig, kan ju icke
förnekas. Att slutpåståendet är något helt annat än
satsen om norska Grundlo-vens traktatsnatur, kan
ej heller förnekas. Den senare åsigtens anhängare
påstodo, att i Grundloven funnos paragrafer
hvaröfver svenska myndigheter egde att besluta;
Justitieministern påstår, att i Grundloven finnas
paragrafer hvaröfver en unionell myndighet eger att
besluta. Skilnaden är i statsrättsligt hänseende en
bestämd artskilnad. Och deri är så till vida vigtig,
som det för Norge väl kan vara förödmjukande att
i fråga om sin grundlag bero af Sverige, men icke
borde vara förödmjukande att i detta hänseende bero
af Unionen.
Emellertid reser sig Norge mot slutpåståendet.
Först och främst bestrider det den andra premissen
eller undersatsen i slutledningen. Ståthållareembetets
upphäfvande angår icke Sverige, säger Norrmannen. Och
det är här vi för vår del vore villiga att göra
Norrmannen ett medgifvande. Yi kunna nemligen icke
inse att Sverige, såvida det r ig t ig t fattar
sin ställning inom Unionen, i Ståthållareembet har
någon unionell garanti eller af dess upphäfvande
beröres. I hvad fall som helst måste dessutom komma i
betraktande, att vigten af denna frågas fasthållande
såsom en unionsfråga knappt uppväger den motvilja,
en sådan behandling af just det ärendet måste
uppväcka i Norge. Ståthållarefrågan gjordes till ett
exempel på, huru grundlagsändring i det ena riket
kan angå det andra; men den var ett dåligt exempel
och egnadt att sätta i fråga sjelfva principen om
dylika ärenders unionella behandling. Också tyckes
Justitiestatsministern hafva medgifvit detta, då
han gifver förhoppning om att genom revision lösa
den kinkiga tvistepunkten. Han föreslår nemligen,
att när alla de frågor som unionellt böra behandlas
blifva i Riksakten upptagna, ståthållarefrågan då
utan vidare derifrån uteslutes.
Men för det andra bestrider man stundom från Norge
äfven den första premissen eller sjelfva öfversatsen
i slutledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
