Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Union. B. Duncker: Om Revision af Foreningsakten mellem Sverige og Norge. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
aldrig «bör ingå i närmare förbindelse med Sverige,
att rikena aldrig böra blifva en verklig enhet, att
Unionen aldrig bör och får blifva mer än hvad den är.
Hvarje gemensamhet, som går öfver dynastisk enhet och
evigt försvarsförbund, måste med nödvändighet medföra
Norges införlif-vande i Sverige, dess underkufvande
under deri mägtigare grannen. Derföre bör och får
Unionen icke blifva något mer, än hvad den redan har
blifvit, sådan är Hr Dunkers tanke; densamma tanke
som uttalades af de tvenne reservanterna i 1862 års
Storthings-kommittée.
Men huru kan då Unionen få förbli f va ens hvad den
är ? H vårföre stannar Hr Dunker i farten af den
bevisning, som utgör grundthemat af hans bok ? Huru
kan han vara blind för do oundvikliga konseqvenser,
som hvarje upprigtig vän af dessa åsig-ter bör och
måste utföra och som hvarje fiende till dessa åsig-ter
med sådan fördel kan använda för att visa deras halt.
Är det en sanning, att hvarje gemensamhet, utom
dynastisk enhet och försvarsförbund , leder till
Norges underkufvande under Sverige, så måste det
naturligen ligga hvarje sann Norrman om hjertat att
på allt sätt förekomma ett vidare närmande. Och det
är då likgiltigt, huru ett sådant närmande sker, om
det sker genom lagar och institutioner eller genom
de enskildes handel och vandel, om det sker genom
sammansatta Statsråd och Unionsparlamenter eller
genom jernvägar och litterära tidskrifter, om det
förberedes och befordras genom ovisa eller Ii stiga
anordningar af ovisa eller listiga statsmän, eller
om det framväxer af sig sjelf genom förhållandenas
naturliga inverkan. Om det svider i Hr Dunkers hjerta
vid tanken på den tid, då en Norrman tänker mera på
Skandinavien äri på Norge, så måste han naturligen
yrka, att de starkaste hinder skola läggas i vägen
för allt som kan befordra den tidens annalkande. Och
dessa hinder för närmandet mellan länderna måste vara
starkare i samma grad som förhållandena befordra
detta närmande. Men den dynastiska enheten och
försvarsförbundet med Sverige äro onekligen i
detta hänseende rätt betänkliga; de befordra ett
närmande. Och mot det land hvarmed Norge så är
förbundet in åste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
