Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Wergeland och Svenskarne. H. Lassen: Henrik Wergeland og hans samtid. Af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Wergelands första och största dikt, »Skabelsen,
Mennesket og Messiasff var, ehuru sjelft ett,
kaotiskt, nästan öfverallt oklart och oredigt arbete,
dock af stor betydelse för skaldens framtid, emedan
han i sin ungdoms dikt nedlade de ideers frö, som
senare bar frukt i hans mandoms handling, och denna
dikt måste sålunda i flera afseenden betraktas såsom
utgångspunkten för hvarje antydning om Wergelands
ställning och betydelse såsom skald och medborgare.
Under skildringen af »Messias« har Wergeland
utvecklat den tanke, att i människonaturen ett frö
till hel fullkomlighet finnes, som i sitt väsende
är oförgängligt, om det än genom årtusendens
förvillelser tyckes qväfdt. I kristendomen
framträder enligt Wergelands dikt det ideal, som
menniskoslägtet medelst egen, inneboende kraft
skall uppnå; antikens högsta vishet framträder här
förklarad till en för alla tider och alla folk giltig
sedolära, utgångspunkten för en ny tid, i hvilken
menniskans ursprungliga värdighet skall återvinnas i
ett samhälle, grundadt på »broderskärlek, sträfvande
till frihet och jemnlikhet». Och Wergeland förklarade
under striden om denna dikt, när det förekastades
honom, att den var oklar: »Mitt lif skall blifva en
trogen kommentar till denna dikt«. Denna glada tro
på mennisko-naturens inre gudomlighet var grundvalen
för hans hela verksamhet, ty han höll i viss måtto
fullkomligt ord! Den naturligaste statsform för det
genom kristendomen förnyade samhälls-lifvet är enligt
Wergelands mening: Republiken, och i en afhandling,
hvilken vi kunna betrakta som »kommentarens bör-jan«
nemligen skriften: »Hvorfor skrider Menneskeslsegten
saa långsamt fremad« uttalar han också öppet, att
»de konstitutio-nelle Stater kun ere Overgangstrin
til Republikens Julirevolutionen blef för honom en
historisk bekräftelse af den politiska trosbekännelse,
han hade aflagt i sin stora dikt, som han också
sjelf i ungdomligt öfvermod benämnde »Republikanernas
Bibel«; han ansåg denna revolution som förberedelsen
till en ny frihetens och jemnlikhetens guldålder, och
sedan han firat den i sin vilda dikt »Det befriede
Europa«, reste han 1831 till sjelfva frihetens
hjertkammare, Paris. Han deltog naturligtvis med ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
