Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Wergeland och Svenskarne. H. Lassen: Henrik Wergeland og hans samtid. Af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
fortsätter med allusion till ett bekant svenskt
yttrande: »I Sverige »gråter» man över Föreningen».
Farligare var i sjelfva verket hans anfall i
»Statsborgereri», der han gång efter annan uppmanar
Norge att vara på sin vakt och att icke glömma Norges
öde under Danmark; han vill hafva fästriingarne
satta i ordentligt skick och betecknande är det,
att han benämner Kongsvinger »Landets vigtigste
Fästning.» Mera och mera upphetsas skaldens
fantasi och hinner löjlighetens sfer, när han
efter storthingets upplösning ropar sitt »Aux armes
citoyens», genom att framhålla en gammal bortglömd
lag om allmogens skyldighet att vara beväpnad, och
säger att det enda amt, der lagen uppehälles, är -
åter för Wergeland betecknande - »det fra Gnendsen
fjerne» Romsdals Amt. Sjelfva lagbudet benämner
han »denne for Landets Forsvar saa yderst vigtige
Foranstaltning» ett yttrande, hvari vi å andra sidan
åter se honom stå framom sin tid, inskärpande allmänna
folk-beväpningens betydelse för våra nationer. Men
genast slår skaldens fantasi in med bilder från
Polens frihetskamp och Bedui-nernes ökenlif, idet
han anbefaller som ändamålsenligaste vapen för en
»Landstorm» l/z aln långa knifvar, något inåtböjda
som de arabiska yataganerna och så inrättade, att de
kunna fästas såväl på en järnbeslagen stång som på
skaft; men det löjliga slår öfver i det allvarsamma,
när vi betänka, att det var mot brödrafolket dessa
vapen skulle vändas, och det måste blifva oss af
vigt att se, huru denna uppbrusande Achilles vrede -
ty vi skola snart se, att den icke var något annat,
- upptogs och besvarades såväl på vestra som på östra
sidan om gränsen.
Storthinget af år 1836 hade mera än något föregående
sysselsatt sig med att undersöka Norges berättigade
anspråk på likställighet inom Unionen , och
Carl Johans obetänksamma beteende hade uppretat
sinnena. Men den norska »Intelligentsen» var nog
försigtig att icke fara ut i vredesmod utan hellre
samla sig till sådan handling, som kunde blifva
af inflytande - isynnerhet på storthinget; dess
sträfvanden gingo ut på att störta det demokratiska
bondpartiet och medelst en upplyst sammansättning af
nationalförsamlingen styrka Norges sak, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
