Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist död. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, som tillhörde den riktningen: hon hade till
och med en målsman närmast throneri och gaf sig
lika otvetydigt tillkänna i den menniskoälskande
skriften «0m straff och straffanstalter», soin i Onkel
Adams ^Penningar och arbete» samt Almqvists lilla
afhandling Om folknöjen. Här hade nämligen för den
sistnämnde en tid inträdt, då han - såsom vi förut i
teckningen öfver Fredrika Breraer visat - ej längre
tillfredsställdes af en konst, som var sitt eget mål,
och han missbrukade henne derför till medel för hvad
han ansåg vara högre.
Nog kan man försöka att säga, att Almqvist ej i sina
tendensarbeten haft mera allvar än i de meromnämnda
fantasterierna, att det var ^alltsammans - «endast
häxeri», såsom skolan Bosco plägar uttrycka sig.»
Men vi tro, att man härvid går något för kärlekslöst
till väga, och för oss visa hans skrifter, hvad
också mirinesteckriaren i »Svenskt biografiskt
lexikon ny följd» utsäger, det falska i den åsigten,
«att A. äfven långt före den alltför vidtbekanta
katastrofen var det han då visade sig vara.» Utan
tvifvel var han i sitt lif, i det allmänna umgänget
en excentrisk man, och säkert roade det honom mer
än en gång att pröfva sin öfverlägsna dialektik
till försvar för skä-ligen ohållbara saker, men
deraf följer for ingen del att för honom intet
heligt skulle hafva funnits. Den som säger att de
af Almqvist ofta uttalade religiösa och moraliska
grundsatser, att hans varmhjcrtade försvar för folkets
upplysning och qviunans sjelfständighet ej voro annat
äri blå dunster, ett briljant hokus pokus; att hans
skarpsinniga sjelfförsvar för och enkla framställning
af sina åsigter i den bekanta Monografien ej voro
uttrycken för en öfvertygelse, utan blott väl sagda
fraser: den, våga vi påstå, antingen kan eller vill ej
skilja mellan öfvertygelse och fras. Vi medgifva att,
med afseende å Almqvists brott, som det för öfrigt
lika litet är vår mening att förklara som försvara,
hafva de vanliga ursäkterna af okunnighet och nöd
förlorat all kraft, och att han gen t emot dem står
fullt medveten och tillräknelig, ty den som vet
sin herres vilja och icke gör den,, honom är det
synd. Men att begåendet af äfven ett stort brott
skulle förutsätta en rent af förderfvad sinnesbeskaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
