Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist död. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
skilda fallen den ena eller andra går segrande ur
striden. Men ju mer en af dessa förmågor vänjer
sig att behålla segern, en desto mer utpreglad,
ensidig lifsriktning får menniskan: fölen uppslukar
det religiösa intresset alla andra; en stannar vid
det etiska eller politiska intresset; en hyllar
teorien och föraktar det estetiska; en sätter detta
såsom allt och slutar med att upphöja det subjektiva
godtycket till lag. Allt detta är icke så ovanligt,
om äfven de båda senare riktningarna, till följd
af våra öfvervägande praktiska interessen, ej så
synnerligen ofta framträda. Ovanligt är deremot,
att en personlighet, då det gäller hennes eget
väsende, kan gå så långt i abstraktion, att hon
vid ena tillfället är blott estetisk, vid det
andra uteslutande etisk, vid det tredje åter endast
religiös. Dertill fordras ett rikt innehåll och en
orubblig konseqvens. Den menniska, som eger denna
förmåga, kan visserligen uträtta något godt för andra,
men inom sig förblifver hon disharmonisk, och det
oaktadt hon i högt mått besitter de förmögenheter,
som till harmonien fordras.
Den man, sorn gått längst i konsten att särskilja
de ståndpunkter, ur hvilka menniskan kan betrakta
lifvet, som således längst drifvit denna andliga
distinktionskonst, var - Sören Kierkegaard. Må ingen
taga anstöt af att se denne allvarlige nitälskare
för sanningen vid sidan af den romantiske ironikern
Almqvist. Kierkegaard var visserligen en ironiker
lika mördande som Almqvist, och den som ej läst
mer än t. ex. första delen af «Enten-ellep>,
skall visserligen hos den förre finna lika mycket
fantasiens godtycke som hos den senare. I den andra
delen af nämnde arbete tillintetgöres fullkomligt det
ästetiska åskådningssättet från förf:s då tagna etiska
ståndpunkt, hvars intighet slutligen äfvenledes i
hans senare skrifter uppvisas, i det den religiösa
fastställes såsom den absoluta. Här är, om man så
vill, ett oafbrutet framåtskridande, eller rättare,
de öfriga synpunkterna äro endast valda och med
den skarpaste konseqvens fasthållna, på det att
det otillfredsställande i dem desto lättare måtte
inses. Ty «jag är och var en religiös författare»,
säger Kierkegaard, «hela min författareverksamhet
står i förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
